Hangzhou

Staden Hangzhou, som är belägen 180 kilometer öster om staden Shanghai är känd för sitt vackra läge vid sjön Xihu (West Lake-Västra Sjön). Staden, som har blivit ett av Kinas mest berömda besöksmål, har i alla tider prisats för sin skönhet, bland annat av Marco Polo som besökte Hangzhou sent på 1200-talet och kallade staden ”ett himmelrike på jorden”. Hangzhou med omgivningar har cirka 8 miljoner invånare och är därmed en lika stor stad som Nanjing. Hangzhou har liksom Nanjing varit Kinas huvudstad, dock inte lika många gånger som Nanjing.

Historia

När norra Kina i slutet av Norra Songdynastin blivit invaderat av jurchenfolket blev Hangzhou huvudstad under Södra Songdynastin (1127-1279). Staden hette då Lin’an som betyder ”nära friden”. Den hade på den tiden en befolkning på närmare en halv miljon människor och betraktades redan då som den kinesiska civilisationens centrum. Hovet byggde vackra palatsliknande byggnader kring sjön och det kulturella livet blomstrade med inflyttade människor som ägnade sig åt att måla tavlor, skriva dikter och komponera musik.

Även efter det att mongolerna hade erövrat Kina och gjort Beijing till huvudstad fortsatte Hangzhou att vara ett viktigt handels- och kulturcentrum i Kina och förblev så till 1861-1863 då staden härjades och ödelades under det blodiga Taipingupproret. År 1896 öppnades staden för utländsk handel och blev på nytt en betydelsefull stad i landet. Under andra världskriget ockuperades staden av japanerna. Under det japanska-kinesiska kriget 1937-1945 drabbades Hangzhou inte av samma grymma öde som Nanjing. Det blev heller inte särskilt berört av det kinesiska inbördeskriget 1946-1949. Kommunisterna erövrade staden 1949.

I den moderna delen av Hangzhou finns det idag inte mycket kvar av den gamla staden men runt Västra Sjön och uppe i teodlingarna  och byarna med tehusen har den gamla tidens charm bevarats. Här finns templet med ”den skrattande Buddha” som är en välkänd turistattraktion.  Här finns också ett silkesmuseum, en botanisk trädgård och en tusenårig gammal stenbro.

Utbildning

I Hangzhou finns det berömda Zhejinguniversitetet som har ett forskningscentrum tillsammans med ett svenskt universitet, nämligen med Kungliga Tekniska högskolan, kallat ”Joint Research Center of Photonics”. Zhejinguniversitetet grundades 1897 och anses idag vara Kinas främsta forskningsuniversitet med pågående forskning inom ett stort antal vetenskapsgrenar, omfattande bland annat filosofi, ekonomi, juridik, litteratur, historia, konst, vetenskap, teknik, jordbruk och medicin. Omkring 45 000 studenter studerar idag vid Zhejinguniversitetet. I universitetets bibliotek finns omkring 7 miljoner boktitlar som gör det till landets största akademiska bibliotek. 1998 skedde en sammanslagning av de fyra tidigare separata universitetsgrenarna som hade vuxit fram under de senaste 50 åren, nämligen Zhejianguniversitetet, Hangzhou universitet, Zhejiang jordbruksuniversitet och Zhejiang medicinska universitet. Detta är det som är det nya Zhejiang Universitet i Hangzhou.

Industrier

Sedan 1992 har ekonomin i Hangzhou utvecklats snabbt och många nya industrier har tillkommit. Hangzhou är idag en snabbt växande industristad med en mångfald sektorer inom till exempel konsumtionsindustrin, jordbruk och textiler, främst vad gäller lin och silke.

hangzhou_216525400

Sevärdheter

Hangzhou ligger 18 mil från Shanghai som är en av Kinas folkrikaste städer med omkring 24 miljoner invånare som lätt kan ta sig mellan dessa städer med snabbtåg. Detta har haft stor betydelse för Hangzhous utveckling, bland annat vad gäller turismen. Stadens rykte för dess skönhet lockar många att besöka Hangzhou, och för Shanghaiborna är Hangzhou ett intressant mål att besöka. De sevärdheter man finner i Hangzhou är av många slag. Till de främsta måste man räkna den vackra sjön Xihu (West Lake -Västra Sjön). Sjön är rätt liten med en diameter på cirka tre kilometer och ganska grund.

Wushantorget i centrala staden ligger i närheten av sjön och är ett populärt besöksmål. I närheten finns Wushanberget som man kan gå upp på och få en fin utsikt över staden. Hefanggatan som ligger alldeles bredvid Wushantorget är en populär shoppinggata fullt med småbutiker där turister kan hitta allt en turist kan önska sig. I staden finns en staty av general Yue Fei som var en berömd kinesisk patriot som slogs mot inkräktare från Jindynastin  under Södra Songdynastin.

Song Dynasty City ligger vid sydvästra stranden av Xihusjön. Det är en stor temapark för att visa hur det kunde se ut och hur människor levde under Songdynastin. Lingyintemplet är ett buddhistiskt tempel i nordvästra Hangzhou. Det är ett stort och mäktigt tempel och ett av de allra bäst bevarade  i hela Kina. Det byggdes år 326 f.Kr och ligger vid foten av Lingyinberget. I templet finns en imponerande hall med en takhöjd av 33,5 meter. Här finns den berömda guldstatyn av ”den skrattande Buddha”.

Yue Fei – Kinas store folkhjälte

Det finns få personer i Kinas tidiga historia som efter sin död har blivit så hyllade som Kinas store folkhjälte, generalenYeu Fei. Han levde under Södra Songdynastins tid, föddes 1103 och dog 1142 endast 39 år gammal. Under sin korta levnad hann han bli Kinas store folkhjälte som ledare av Södra Songdynastins trupper i kriget mellan Södra Song och Jindynastins trupper i norr. Hans staty finns i Hangzhou och på flera andra platser i landet.

Att vi känner till så mycket om Yue Fei beror på att hans sonson, poeten och historikern, Yue Ke, skrev en biografi om honom 60 år efter hans död. Den ingår i ett större historiskt arbete som berättar om betydelsefulla personer och viktiga händelser under Songdynastin.

Här berättar sonsonen att namnet Fei, som på kinesiska betyder ”flyga”, fick Yue Fei av något som hände när han föddes. Då skulle en stor fågel, stor som en svan, ha landat på taket till det hus där han föddes. Sonsonen är inte den ende som ägnat sig åt forskning kring Yue Fei och den tid då han levde. Ett annat uppmärksammat arbete skrevs av författaren och historikern Cian Cai på 1600-talet. Det är skrivet i romanform och finns i flera versioner både med och utan illustrationer. Den senaste gången hans roman publicerades illustrerad var 1912. Dessa böcker är fortfarande en intressant och lärorik läsning om hur människor levde och hade det i Kina tusen år tillbaka i tiden.

Västra sjön – West lake

Västra Sjön är en sötvattensjö i Hangzhou, som är den största staden i Zhejiang-provinsen i östra Kina. Den vackra sjön har i alla tider inspirerat konstnärer och poeter och den har också haft stor betydelse för många parkanläggare i Kina och flera andra länder. År 2011 blev sjön klassad som UNESCO’s världsarv med motiveringen att sjön ”i hundratals år har påverkat parkernas utformning i hela Kina och även i Japan och Korea, på så sätt att den betonar samverkan mellan människan och naturen”

Historia

För 2000 år sedan var Västra Sjön inte någon sjö utan bara en bredare del av floden Qiantang. Avlagringar från de berg som låg i närheten fyllde så småningom flodens norra och södra stränder där det slutligen bildades en sjö. I slutet av 700-talet fick Västra Sjön betydelse som staden Hangzhous vattenförsörjare. Stadens guvernör Li Mi lät gräva sex brunnar som fylldes av vatten från Västra Sjön genom underjordiska bamburör eller rör av lera. Dessa brunnar finns inte kvar idag. Det enda minnet av dem är en del rester av brunnen Xiagguo väster om Jintingbron på vägen Jiefang. De fem övriga är helt borta.

I mitten av Tangdynastins Zhenyuanepok (785-804) blev Bai Juyi guvernör i staden Hangzhou. Han upptäckte att böndernas jord utanför staden behövde vatten. Den förre guvenören hade struntat i detta och låtit alla vattendiken gro igen. Bai Juyi lät gräva större diken som var anslutet till en stor damm som gjorde att det fanns vatten för bevattning året om. För detta blev han lika populär som för de dikter han skrev. Bai Huyi var nämligen en berömd poet innan han blev guvernör i Hangzhou. Det sägs att Bai Juyi var så fäst vid Västra Sjön att han gick dit nästan varje dag. Där lät han bygga en broväg till ön som sedan fick heta Bai Causeway till hans ära. Att märka är att poeter har varit guvernörer i Hangzhou under olika epoker. Under Songdynastin (1086-1094) fick staden ännu en berömd poet som guvernör, nämligen Su Shi. Även han ägnade stort intresse åt konstbevattning av jordbruksmarken och lät förbättra dammbygget och det kanalsystem som tidigare hade byggts.

hangzhou_90237490

 

West lakeutställningen

I juni år 1929 arrangerade Hangzhou den första West Lakeutställningen som under fyra månader hade över 20 miljoner besökare. Det primära syftet med utställningen var att visa kinesiska produkter och stimulera kinesiskt företagande. Mer än 1000 olika grupper med delegater från hela världen besökte utställningen, från Amerika, Japan,  England, Indonesien och många andra länder. Utställningen  blev en lysande  uppvisning av kinesiska produkter och kinesiskt företagande, vilket kom att få stor betdelse för landets fortsatta ekonomiska utveckling. Efter det att Folkrepubliken Kina kom till makten 1949 var Hangzhou bland de första städer som satsade på att bli intressanta turiststäder i Kina. Staden hade också goda förutsättningar till detta eftersom Västra Sjön redan var välkänd runt om i världen. Staden var nu angelägen om att bli ännu mer intressant för turister och satsade därför på att bygga fler försklassiga hotell och anlägga fler vackra trädgårdar för att göra staden ännu vackrare. Marco Polo var den första som redan på 1200-talet upptäckte  skönheten kring Västra Sjön och Hangzhou som han kallade ”ett himmelrike på jorden”. Många nutida poeter och författare har funnit detsamma och det finns idag en hel del litteratur om dessa platser.

Nanjing

Nanjing tillhör de städer som under Kinas långa historia har varit huvudstad i Kina både en och flera gånger. Staden, som tillhör de städer som man brukar kalla ”Kinas fyra antika huvudstäder”, har varit Kinas huvudstad  i sammanlagt nästan 400 år, uppdelat i tio olika epoker.

Nanjings historia

Staden Nanjing märks första gången i historien då det tredje kejsardömet Wu etablerades år 222 f.Kr. Dess huvudstad blev några år senare staden Jianye som är samma stad som dagens Nanjing. I  modern tid har Nanjing fångat världens uppmärksamhet vid två tillfällen. Första gången var vid årsskiftet 1939-40 vid det som kallas ”Massakern i Nanjing”, då japanska soldater under sex veckor dödade hundratusentals invånare i Nanjing. Andra gången var i ett betydligt trevligare sammanhang, nämligen som arrangör av Ungdomsolympiaden 2014.

Nanjing ligger i den bördiga sydostliga delen av landet där jordbruket i alla tider har haft stor betydelse för alla de människor som bor i världens mest tätbefolkade land. Många gånger har det varit landets naturtillgångar som varit avgörande för var en stad kommer att ligga. Så var det säkert också för staden Nanjing som kom att ligga i landets bördigaste del där det fanns goda förutsättningar för att föda en snabbt växande befolkning. Enligt legenden skulle en kung i kejardömet Wu ha hittat en gammal fästning på den plats där staden nu ligger och bestämt att här ska huvudstaden ligga. Den fästningen revs senare och ersattes med den som idag finns i närheten av samhället Songhua.

Många kinesiska städer har under landets långa historia gjort anspråk på att att vara landets huvudstad. Det började redan före kejsartiden under en tidsepok mer än 2000 år före vår tideräkning. Denna strävan att bli Kinas huvudstad ledde  ofta till stridigheter och osämja. Vissa tider hade flera dynastier dubbla huvudstäder och det kan idag vara svårt att avgöra vilken av dem som har haft störst betydelse för landets utveckling.

Senaste gången Nanjing var Kinas huvudstad var i tre perioder under Republiken Kina, första gången bara ett år, år 1912, andra gången mellan åren 1928-1937 och slutligen åren 1945-1949, varefter Peking blev huvudstad i Folkrepubliken Kina.

nanjing_23155615

Klimat, minnesmärken och naturtillgångar

Nanjing är idag en miljonstad med mer än 8 miljoner invånare i staden och dess omgivande samhällen. Staden har under århundradenas lopp utvecklats till vad den är i dag – en av Kinas mest betydelsefulla kommersiella, kulturella och politiska centra med goda förutsättningar att behålla sin ledande roll inom dessa områden även i framtiden. Staden har bevarat många värdefulla minnesmärken ur sin tidigare historia, bland annat stadsmuren från mitten av 1300-talet, som på sin tid krävde omkring 200 000 arbetare för att färdigställas. Den är 48 kilometer lång och välbevarad. Den är idag världens längsta stadsmur.

Bland minnena från Mingperioden finns flera arbeten som har kostat ofattbara insatser av mänsklig arbetskraft. Ett av dessa är det enorma stenblock som finns 15-20 kilometer öster om staden, kallat Yangshan Quarry, beordrat av kejsaren som ville skapa något som skulle bli världens största minnessten. Det ligger nu övergivet i precis det skick det var för 600 år sedan då man insåg att det var helt omöjligt att förflytta.

Klimatet i det område där Nanjing ligger är ett milt subtropiskt klimat, ett klimat som påverkas av de östasiatiska monsunvindarna. De fyra årstiderna är distinkta under året med heta och kvava somrar, kalla och fuktiga vintrar, och däremellan tydligt markerade  vår- och höstperioder. Nanjing  brukar räknas till de städer utefter Yangtze-floden, där man brukar säga att det på sommaren är ”hett som i en bakugn”. Medeltemperaturen under året ligger kring +15 °C. Högsta sommartemperaturen brukar ligga kring +40°C och den lägsta vintertemperaturen ca -17°C.

Under tiden mitten av juni till slutet av juli brukar klimatet påverkas av milda regn under östasiatiska regnperioden som gör att plommonträden liksom i Japan kan slå ut i full blomning. Kraftiga stormar är ovanliga men kan ibland förekomma i slutet av sommaren eller i början av hösten.

I slutet av 2013 började ett område i östra Kina att få problem med de många industriernas luftföroreningar och gasutsläpp från de miljontals motorfordon som finns i Kina. Stillastående luft bidrog till att många städer i sydöstra delen av landet, bland dem Nanjing, täcktes av ett tjockt dimtäcke som många människor uppfattar som skadligt för hälsan.

Nanjing är rikligt försett med naturtillgångar av olika slag vilket bland annat omfattar mer än 40 olika mineraler. Bland dem finns järn- och svavelfyndigheter som täcker en stor del av landets behov. Fyndigheter av strontium räknas till de rikligaste i hela sydöstra och östra Asien.

nanjing_105426386

Industrier i dagens Nanjing

Nanjing har i hundratals år betraktats som ett industriellt centrum för tillverkning av textilier och mynt. Under Mingperioden utvecklades industrierna i Nanjing ytterligare, vilket gjorde att Nanjing länge betraktades som en av de mest framgångsrika industristäderna i världen. Det blev den ledande industristaden  när det gällde tillverkning av textilier och mynt, men också när det gällde tryckning, skeppsbyggnad och en rad andra områden.

Under den första hälften av 1900-talet ändrade staden sin profil från att i första hand ha varit ett centrum för tillverkning av materiella produkter till att bli ett centrum för produktion av livsmedel och ett centrum för den snabbt växande nöjesindustrin. Under 1950-talet investerade landet stora pengar på statsägda industrier i Nanjing i en nationell plan för att göra landet till ett ledande land inom till exempel ny teknologi och för utveckling och tillverkning av moderna fordon. Idag finner man i Nanjing flera stora internationella företag som är välkända i hela världen.

Kommunikationer, vägar, flyg och järnväg

Kina är idag ett land med väl utvecklade kommunikationer, både vad gäller vägar, flyg och järnväg. Nanjing har en egen flygterminal med goda förbindelser både vad gäller inrikesflyget och internationella flygförbindelser. Många vägar är numera förstklassiga dubbelfiliga motorvägar. Järnvägsnätet omfattar idag fem hastighetslinjer som trafikeras av tåg med en maxhastighet av 300 kilometer i timmen, bland dessa en förbindelse mellan Nanjing och Shanghai. Planer fanns att bygga fler hastighetsbanor i Kina, men en allvarlig tågolycka år 2011 gjorde att man sköt dessa planer på framtiden.

Zijin Shan – det purpurfärgade berget

Zijin Shan, ofta kallat ”det purpurfärgade berget”, finns i provinsen Nanjing öster om staden Nanjing. Det vackra namnet har berget fått eftersom dess topp ofta är insvept av mystiska purpurröda och guldfärgade moln. Det är inte något stort berg, endast 447 meter högt och 30 meter på dess lägsta punkt. Detta lilla berg med dess fantasieggande namn har ofta haft ett samband med många historiska tilldragelser både i gammal och modern tid. Berget var från början känt under namnet Bell Mountain men det kallades också Mount Jiang efter namnet Zijinshan som litterärt betyder ¨Purpur-Guld-Berget¨. Idag finns över 200 olika saker av kulturellt och vetenskapligt intresse för bland annat turister på och runt omkring berget. På och alldeles i närheten av  berget finns numera ett antal nationella forskningsinstitut med anknytning till landets universitet.

Zijin Shan observatorium

Enligt gammal folktro kommer det man önskar när en stjärna faller också att slå in. Det må vara att detta bara är ett önsketänkande men det kan också visa vilken betydelse tecknen på himlen har haft för människor i alla tider. Denna nyfikenhet på himlens fenomen bidrog säkert till att man 1934 byggde ett observatorium på Zijin Shan.

Redan från början väckte observatoriet stor beundran för dess storslagna arkitektur, för de ovanliga instrumenten och för dess bibliotek med ett överflöd av böcker. Bland instrumenten fanns det ett tyskt 20-centimeters teleskop och ett passageinstrument från Schweiz som båda tillhörde den tidens mest avancerade astronomiska instrument. Dessa instrument och flera från den tiden finns fortfarande kvar att beskåda, till exempel det som på engelska heter ”armillary sphere”, det vill säga sfäriska modeller av himlavalvet. Ett av de sfäriska modeller man här kan se är från en mycket gammal tid, från Eastern Handynastin (25-220) gjort för att åskådliggöra stjärnornas läge. Det är inte bara ett vetenskapligt instrument utan också ett utsökt hantverk med drakfigurer i dess fyra hörn och blommor i dess fundament. Det är gjort av astronomen Guo Sjoujing som levde under Yuandynastin. Hans arbete blev en förbättring av de instrument som tidigare fanns både vad gäller precision och användning. Kina var tidigt ute när det gäller forskning inom det astronomiska området. Redan tusen år före vår tideräkning kände man i Kina till vad som kallas Gnomon, det vill säga ett instrument som använde solskuggor för  att finna exakta vinklar. Soluret är ett exempel på vad gnomon kan användas till. Kina var det första land i världen som med hjälp av astronomiska instrument kunde fastställa årets längd till 365,25 dagar.

nanjing_203084587

Zijin Shan idag

Zijin Shan observatorium som under lång tid har varit ett centrum för avancerad astronomisk forskning har numera fått en helt annan inriktning, nämligen som ett centrum för förmedling av populärvetenskaplig kunskap. Orsaken till förändringen är de allvarliga luftföroreningarna kring Nanjing som omöjliggjort alla astronmiska observationer. Zijin Shan med det vackra namnet ”det purpurfärgade berget” får i dag betraktas som en nationell tillgång endast när det gäller förmedling av kunskap inom det populärvetenskapliga området. Som sådan har Zijin Shan blivit ett intressant mål för turister som här finner allt vad en turist behöver bland annat vad gäller restauranger, hotell och butiker.

Confucius tempel

Nanjing Confucius Tempel (Fucimiau) uppfördes  under Songdynstin (1127-1279) närmare bestämt år 1034. Det var tänkt som en plats för att ära och vörda Confucius, den store filosofen och tänkaren i det gamla Kina. Det har under århundradenas lopp utsatts för omfattande skador och har flera gånger behövts repareras, senaste gången var 1937 då japanska soldater brände templet som blev helt förstört. År 1984 byggdes templet upp på nytt och det fick då sitt nuvarande utseende med en byggnadsstil från Ming- (1368-1644) och Quingdynastin (1644-1911). Det gällde både själva templet och andra byggnader, till exempel  Jingnan Gongyan, som är en plats för forskning om kejsartiden samt Xue Gong som är den kejserliga akademins huvudbyggnad. Det ursprungliga Nanjing Confucius Tempel är därmed borta, men av gammal vana  kallar man det fortfarande för Nanjing Confucius Tempel.

Framför templet flyter floden Qin Hua River där turister och andra besökare kan göra båtutflykter. Och vill man träffa Confucius kan man numera göra det i den väldiga Dachenghallen där man har Kinas största bild av filosofen Confucius. Här finner man också 38 vackra tavlor med anknytning till Confucius, gjorda av ädelstenar, guld och silver. Utanför hallen finns en bronsstaty av Confucius samt marmorstatyer av hans åtta lärjungar.

En intressant inblick i hur  kinesiska ledare förr i tiden valde ut sina ämbetsmän får man om man besöker Jiangnan Gongyuan vars utveckling går tillbaka till södra Songdynastin (420-589). Jiangnan Gongyuan utvecklades med tiden till att bli landets största och första skola för att avlägga examensprov för att visa om man passade för ett visst arbete. Huvudbyggnaden i Gongyuan är  trevåningsbyggnaden ”Mingyuan Tower” som numera är ett museum på temat examensprov. Här kan man på skoj pröva sig själv och se vad man duger till. Det var här man under Jindynastin anlade Nanjings kejserliga universitet (år 317). Detta var på sin tid en plats för högt utbildade och välkända personer som gärna valde att bo här.

Runt omkring templet finns i dag många turistbutiker, snackbarer, restauranger och kaféer. De är alla uppförda i klassisk Ming- och Quingstil med uppsvängda tak och vitkalkade väggar.

nanjing_239954374

Kinesisk arkitektur

För 8000 år sedan, under Kinas stenålder, lades grunden till den klassiska kinesiska arkitekturen. I centrala Kina, nära Gula floden och staden Xi’an har man gjort utgrävningar av byn Banpu. Man fann då att husen på den tiden hade varit runda eller fyrkantiga och byggda av lokalt material. Alla hus var på den tiden vända mot söder. Vad som är typiskt för den klassiska kinesiska arkitekturen är de uppsvängda taken som blev vanliga långt senare i historien. Användandet av trä i konstruktionen möjliggjorde takens karaktäristiska uppsvängda form. Många undrar varför och många har sina egna förklaringar. Det finns en del människor som tror att uppsvängda tak användes för att onda andar inte skulle få fotfäste på taket utan halka av och kastas iväg. Den troligaste anledningen är snarare estetisk. Ett uppsvängt tak ger ett lätt och svävande intryck. Formen har dessutom den fördelen att den minskar luftvolymen inuti huset. Det blir mindre luft att värma upp jämfört med en rak takstol.

Beijing zoo

Beijing zoo finner man i Xicheng-distriktet, väster om andra ringvägen. Det är Kinas största zoo, beläget i ett fantastiskt naturligt trädgårdslandskap med träddungar, kullar, ängar och dammar med lotusblommor och bäckar. Här finns ett mycket brett utbud av djur, sexton olika utställningshallar och även ett antal historiskt intressanta platser. Under Qing-dynastin kallades platsen Wansheng Garden, de 10000 djurens trädgård. 1955 öppnades det igen under namnet City Zoo i Beijing.

Beskåda den kinesiska faunan

Peking-Zoo-54367183Sammantaget förekommer på detta zoo cirka 5000 djur av 450 olika arter. Djur från hela världen finns samlade här men det är ändå de vilda och sällsynta djuren som existerar naturligt i Kina som tilldrar sig den största uppmärksamheten och som också är mest populära. Det rör sig om jättepandor, guldmarkatta, davidshjort och sibiriska tigrar. Många av djuren står knappt att finna i det vilda längre, utan överlever tack vare skyddet i djurparker.

En av de absolut populäraste hallarna är den för pandorna. Den gulliga pandan med sin svartvita täta pals är sedd som Kinas nationalsymbol och är också älskad världen över.

Pandan tillhör släktet björnar och kallades faktiskt för just bambubjörn förr i tiden. Som vuxen väger den mellan 70 och 150 kilo. I motsats till andra björnar är pandan enbart växtätare. Förr fanns pandan i fler länder i Asien, men idag finns den bara i Kina.

Pandan – en björn med internationell status

Peking-Zoo-2014174Jättepandan är känd som symbol för Världsnaturfonden och den var även en av maskotarna för sommarspelen 2008 i Beijing. Kina har ibland gett pandor som gåvor till olika zooparker världen över som ett sätt att skapa bra relationer med andra stater, men ingenstans kan man se dem i en så bra och naturtrogen miljö som här.

Pandahallen som upptar 10000 kvadratmeter finner man lätt med den VIP-status den har inom detta zoo. Den är designad dels för att ge ett vackert och estetiskt intryck, men också för att ge den stora och fysiskt krävande pandan ett bra liv med en naturtrogen miljö. Här finns massor av bambu, pandans favoritmat. Bambubuskarna får miljön att likna den miljö pandorna faktiskt lever i vilt, i sydvästra Kina. Övergripande har hallen fått en design som får den att likna en traditionell kinesisk trädgård.

En annan populär hall är den för gorillor. Också här har mycket möda lagts på det estetiska, till exempel genom väggmålningar, liksom på att skapa en bra miljö för gorillorna; här finns både härliga klippor, träavsatser och pooler som gorillorna kan bada i. Gorillorna har också tillgång till medicinrum, parningsrum och matrum.

Bland andra hallar som drar mycket publik kan nämnas giraffer, elefanter, isbjörnar, känguru och bisonoxar. Generellt i alla hallar gäller att mycket möda lagts på att djuren ska trivas och må bra.

Peking-Zoo-63197885

Världens största akvarium

Inom Beijing Zoo finns sedan 1999 också ett akvarium som nu är ett av världens största. På avstånd ser hallen ut som ett gigantiskt snäckskal. Det finns tusentals arter representerade, bland annat spektakulära köttätande arter, hajar samt sällsynt kinesisk stör. Besökarna upplever att de nästan går på havets botten genom närkontakt med glasytorna och vattenlivet där bakom. Inom hallen finns också möjlighet att känna på tropisk regnskog. Utöver att titta på alla fantastiska fiskar och sjövarelser i sin naturliga miljö kan man också se shower med delfiner, sjölejon och valar i akvariets stora vattenteater.

Trädgårdarna

Men området Beijing zoo har ytterligare strängar på sin lyra. Man har nämligen avsatt en del av trädgårdarna till Kinas mest populära blommor, bland dessa kinesisk ros och pion, den senare är också Kinas nationalblomma. Även historiska lämningar finns att se här; Lemarck Hall byggdes till minne av Lemarck (1744 – 1829), den berömde franske naturhistorikern, och kinesisk botanikforskning har också haft sin bas här. Det finns ett minnestorn uppsatt efter Song Jiaoren, som blev vald till premiärminister 1913 men mördades strax därefter. En intressant byggnad är också Changguanlou, ett tvåvåningshus i tegel och trä i barockstil. Huset beboddes av kejsarinnan Dowager Ci Xi (1835-1908), härskarinna inom Qing-dynastin. Sun Yat-sen (1866 – 1925), grundare av Kuomintang, sägs också ha bott här under en tid.

På plats inne på zoo erbjuds också gott om möjligheter för dig som besökare att koppla av med fantastisk mat på någon av parkens alla restauranger. Bin Feng Tang erbjuder rätter från det kejserliga kökets tid.

Värt att besöka

Med akvariet, de många djurhallarna och de underbara trädgårdarna har Beijing Zoo onekligen något för alla intressen och smaker, det allra bästa är också att djuren här erbjuds en varierad och rymlig miljö att vistas i. På så sätt kan du som besökare känna dig tryggt förvissad om att du och din familj inte bidrar till något djurplågeri när ni besöker zoot. Det faktum att så många djur idag är svåra att finna ute i det vilda i Kina är ett problem, men tack vare Beijing Zoo kan man fortsätta bevaringsarbetet och på sikt göra upp planer för hur man hjälpa arterna även i framtiden ute i det vilda.

Att ta sig till Beijing Zoo

Från stadskärnan kan du stiga på tunnelbanan, linje 4. Gå sedan av vid Dong Wu Yuan Station och du finner den södra ingången till Beijing Zoo. Man kan också ta en mängd olika bussar till samma station, det är inte svårt att hitta passande transportmedel.

Kombinera med andra sevärdheter

Passa på att besöka sommarpalatset och Purple Bamboo Garden när du ändå befinner dig här. Det går att ta en båt eller åka tunnelbana till dessa sevärdheter från Beijing Zoo.

Purple Bamboo Garden täcker en yta om 473 500 kvadratmeter och omfattar hela tre sjöar och två små öar. Sjöarna är fyllda av underbara lotusblommor som brukar vara ett populärt fotomotiv bland turisterna. Det finns också ett omfattande system av kanaler här och parken är berömd för sitt fascinerande bambulandskap. Man hamnar bokstavligt talat i en värld av bambu, över femtio olika sorter finns här, och det finns förstås gott om den rödlila varianten som namnet skvallrar om. Även byggnader och parksoffor och annat är tillverkat i bambu. Ett besök här kan vara på sin plats efter att du hälsat på djuren på zoot.

Sommarpalatset syftar på Qing-dynastins sommarpalats, men blev på senare tid huvudpalatset då kejsaren trivdes så väl där. Trädgårdarna andas verkligen en kejserlig prakt men är samtidigt naturligt vackra och inhyser även små sjöar. Här finns över 3000 konstruktioner gjort av mänsklig hand såsom paviljonger, torn, broar och alléer. Platsen finns med på UNESCOs världsarvslista, vilket inte kan förvåna någon som har besökt palatset.

Lama-templet

Lama-templet, eller Yonghe-templet som det också kallas, är det största och bäst bevarade templet i Beijing. Byggnaderna är en kombination av han och tibetansk stil. Templet, som i början var ett palats, konstruerades under 1694. Från början beboddes det av Mingdynastins eunucker. 1693 konverterades palatset till bostad för prins Yongzhen under Qingdynastin. Då denne senare besteg tronen och därmed lämnade platsen som permanent bostad, gjordes det om till tillfällig sommarbostad och namnet ändrades till “Fredens och harmonins palats”.

Lama – läromästare

1744, under kejsare Qianlong, transformerades palatset helt till lamatempel och blev till ett nationellt centrum för lamaadministration. “Lama” betyder ungefär högre präst eller läromästare inom den tibetanska buddismen. “Lama” kan likställas med termen “guru” i sanskrit. Templet beboddes från och med detta av munkar, mestadels från Tibet. Under kulturevolutionen blev många platser liksom denna förstörda. Mirakulöst nog blev lama-templet räddat undan kulturrevolutionens skövlingar och detta troligtvis av premiärminister Zhou Enlai, en av de mer moderata ledarna. Nuförtiden betraktas templet som ett nationellt arv och står därför under statens beskydd. Templet är fortfarande aktivt med munkar som håller liv i verksamheten, varigenom staten Kina också gärna visar upp sin tolerans mot religiösa minoriteter.

Storslagna salar

Templet upptar en väldig yta om 66400 kvadratmeter. I dess innergård ryms flera byggnader från mindre till större, alla med rikt utsirade gula takpannor. Gult är den kejserliga färgen och taken gjordes om just till gult när prinsen flyttade in. På gården växer träd som håller sig grönskande året runt, som cypresser till exempel, vilket ger ett rofyllt intryck. Inuti husen finner man flera storslagna salar. En av de mest spektakulära är Wanfuge “Den oändliga lyckans sal” där man imponeras av den berömda Buddha Maitreya (Maitreya representerar egentligen en blivande Buddha som ännu inte är född). Figuren är 18 meter hög med ytterligare 8 meter under jorden och den är urkarvad ur ett enda stycke av sandelträd. Buddan sägs vara en gåva från den 7:e Dalai Lama och det tog hela tre år att bara skeppa den till templet.

I “Stora salen” brukade man ta emot såväl civila som militära potentater. I helgedomen i denna sal finner man också ett antal två meter höga Buddha-statyer nämligen Sakyamuni, Medicin guru Buddha och Amita Buddha.

I en annan sal, Falun, finns en sex meter hög Buddha i brons föreställande grundaren av den tibetanska buddhismen; Tsongkhapa. Han bär här en karaktäristisk huvudbonad med öronlappar. I falusalen möts tibetansk och han-arkitektur i en härlig harmoni. Här höll också den tidigare kejsarens hustrur till. Bakom statyn av Tsongkhapa finns dekorationer bestående av 500 arhats, vilket betyder helgon, gjorda i fem olika typer av metall; guld, silver, koppar, järn och tenn.

Templet är också känt för sina många vackra och enorma rökelsekar. Man kan inte heller undgå att notera en stor kopparkittel som väger åtta ton där munkarna lagar traditionella maträtter för religiösa högtider. Kitteln anses i Kina ha ett mycket högt värde då den är sällsynt och dessutom väldigt vacker. Tempelområdet är mycket rikt på sevärdheter och alla kan inte nämnas här. Det finns till exempel skulpturer av lejon med uppgiften att skrämma bort onda andar, andra lejon och även drakar tycks leka med en boll. Faktiskt finns här också två kvinnliga Buddha-avbilder där den ena är gjord av 6000 sidenstycken som sytts samman.

Värt ett besök?

Om man är i trakten av Beijing ja, definitivt. Lama-templet betraktas som det största och bäst bevarade lama-templet i dagens Kina. Dimensionerna är imponerande vare sig man närmar sig från söder med den röda väggen med de tre portarna och vaktande lejon inom synhåll, eller från norr genom de breda paradgatorna uppförda för Qing-dynastins (1644 – 1911) medlemmar, så öppnar sig en värld av otaliga vackert utsirade byggnader. Tempel-komplexets fem inhängande torg i en rad bjuder på mycket att se och uppleva. Väggarna är fulla av dekorationer och små statyer. Arkitekturen bildar ett pittoreskt litet samhälle inne i området och gårdarna med sina cypresser och pinjeträd skapar många tillfällen för avkoppling.

Mångfalden av byggnader ger besökaren möjlighet att stanna längre eller kortare tid och ändå skapa sin egen lilla rundtur, beroende av hur mycket man vill se. Det går att koncentrera sig på de större salarna och se de olika berömda Buddha-figurerna som finns här. Som nämnt finns också världens största Buddha i trä här, i sig självt värt en resa.  Ytterligare intressant är det också att detta lama-tempel är aktivt med munkar som bor och verkar. Många troende buddhister kommer också hit som pilgrimer.

Besökare inbjuds att tända rökelsestickor för att hedra Budda. Stickorna köper man med fördel utanför tempelområdet.

Hur kommer man hit?

Lama-templet befinner sig i nordöstra hörnet av Beijing. Det är inte svårt att ta sig hit utan du kan åka tunnelbana, linje 2 eller 5, eller buss. I båda fallen ska man gå av vid station Yonghegong. Templet ligger nu bara cirka 400 meter bort från stationen. Öppettiderna är normalt 09:00 – 16:30 (1 april – 31 oktober) eller 09:00 – 16:00 (1 november – 31 mars). Man bör sätta av minst en och en halv timme för besöket då det finns mycket att se och ta in. Inträdet ligger idag på 25 RMB (renminbi, officiell valuta i Kina) per biljett.

Sevärdheter att kombinera med

Konfusius-templet i Beijing Kong Miao ligger endast fem minuter från Lama-templet. Det är det näst största konfusiustemplet i Kina, näst efter Konfusius hemstad Qufu. Här hedrades Konfusius främst under Yuan (1271 – 1368), Ming- och Qing-dynastierna. Det finns många vackert utsirade inskriptioner i templet, liksom en samling av historiska musikinstrument. Här finns också en del konstsamlingar att beskåda för den intresserade.

I närheten finner du också Imperial Academy med sin imponerande Jixian-port samt Taixu-porten med sin färgade och glaserade arkad.

Himmelens Tempel

Himmelens Tempel ligger i sydöstra delen av centrala Beijing och byggdes under åren 1406-1420 när kejsare Yongle regerade. Det är för övrigt samma kejsare som påbörjade byggandet av Den Förbjudna Staden. Byggnaden har byggts om och till i flera omgångar, och renoverades senast på 1700-talet. Hela området är cirka 2,7 kvadratkilometer, vilket är större än Den Förbjudna Staden. I sin roll som Himmelens Son kunde kejsaren inte ha ett större residens än det som var ägnat åt den himmelska rollen, därför blev tempelområdet så stort. Tempelområdet omgavs med en mur.

Under opiumkrigen användes byggnaden av de engelsk-franska styrkorna som högkvarter. De orsakade stor skada på byggnaden, plundrade extensivt, och efter kriget ansåg kineserna att byggnaden var vanhelgad. Efter kejsardömets fall lämnades byggnaden åt sitt öde och förföll ytterligare.

Består av tre byggnadskomplex

Himmelens-tempel-1011172 Tempelområdet har tre stora byggnadskomplex. En byggnad, avsedd för bön om god skörd, är en cirkulär byggnad med en diameter på 36 meter och en takhöjd på 38 meter. Den ursprungliga byggnaden brann 1889 efter ett blixtnedslag, men återuppbyggdes flera år senare. Byggnaden är ett byggnadstekniskt mästarprov helt i trä, och man har inte använt en enda spik! I denna byggnad har man fyra inre pelare, 12 mittenpelare och 12 yttre pelare. De representerar de fyra årstiderna, de tolv månaderna och de (enligt kinesisk tradition) 12 timmarna. Den kinesiska kalendern använde dock ett månvarv som månad, precis som på många andra håll i världen.

Fågel Fenix och draken

På golvet finns en cirkulär marmorskiva med bilden av en drake och en Fågel Fenix. Bilderna är helt formade av naturen. Enligt en legend fanns det ursprungligen bara en bild av Fågel Fenix, medan man hade en bild av en drake i taket. Draken och Fågel Fenix blir förälskade i varandra, och draken flög varje dag ner till Fågel Fenix. En dag kommer helt oväntat kejsaren till templet för att be. Det var för sent för draken att fly, och han blev för evigt kvar i stenen.

Den andra byggnaden liknar den föregående, men är mindre. Denna byggnad är omgiven av en mur, eko-muren. Murens omkrets är runt 200 meter, och en viskning vid något ställe på muren hörs mycket tydligt för någon som står på motsatta sidan. Uppenbarligen hade den tidens kinesiska byggmästare bra kännedom om akustik.

En liknande upplevelse kan man få på Tre-Eko-Stenen. Det är tre stenar nära en stor byggnad. Om man står på den första stenen hör man ett eko, på nästa sten två eko och på den tredje tre eko.

Det tredje byggnadskomplexet, själva altarbyggnaden, är öppet – det vill säga utan tak – och är byggt i marmor. I mitten finns en rund marmorskiva, ett altare, där kejsaren förrättade bön och olika riter. Tack vare konstruktionen hos omgivande murar kommer ljudet från kejsaren att kraftigt resonera, vilket ansågs borga för att bönerna nådde upp till himmelen.

Det finns också ett antal mindre byggnader, bland annat en byggnad där kejsaren fastade innan han förrättade böner och riter.

Alla tempelbyggnader har blått taktegel som skall representera himlen.

I närheten av altarbyggnaden finns en vedeldad “spis”.  Det är en stor konstruktion, skapad i grönglaserat tegel. Det finns tre trappor upp på toppen, varje trappa med nio trappsteg. Före ceremonierna vid altaret la man en kalv på toppen av spisen och brände den med barrträdsved. Kalven var dessförinnan tvättad och rakad. Efter ceremonierna brände man alla offergåvor i denna eldstad, och man trodde att röken gick rakt upp i himlen.

Kejsarens roll – Himmelens Son

I Kina ansågs kejsaren vara Himmelens Son, som var utsedd att vara gudarnas företrädare på jorden Hans position påminner ju strakt om den kristna påven, som ju också under långa tider haft samma ställning i den kristna världen.

En av kejsarens viktigaste uppgifter var att förrätta böner och riter för att försäkra riket om en god skörd till exempel. Sådana framträdande skedde normalt två gånger per år, varav den ena vid vintersolståndet. Kejsaren kom då med sitt följe till tempelområdet. Inga vanliga medborgare tilläts vid dessa ceremonier, den var reserverad för de högre klasserna. Ceremonierna var strängt ritualiserade, och speciellt vid vintersolståndet fick inget gå fel. Det ansågs bringa olycka för hela det kommande året om inte ritualen följdes.

Kejsaren var ju utsedd av de himmelska makterna. Om det blev dåliga skördar ett år tolkades det som att kejsaren inte längre hade fullt mandat från gudarna, och vid upprepade missväxter kunde det allvarligt undergräva hans ställning.

Under Mingdynastin upplevde konfucianismen en ny storhetstid. Under denna tid utökades bönerna om god skörd med att kejsaren hedrade sina förfäder. Detta hedrande av förfäder, äldre, överordnade har levt kvar in i våra dagar, och finns i stor utsträckning kvar än i dag i Kina.

Nutid

År 1988 öppnades templet och dess område för den allmänna publiken. Trots att byggnader under en tid fick förfalla bibehölls området i övrigt i sitt ursprungliga skick. Nu, med byggnaderna satta i stånd, visar den väl hur kinesisk byggnadsstil och parkanläggningar sett ut i historisk tid. Den ger också en god bild av hur religiösa föreställningar såg ut i Kina och i Östern i övrigt.

Templet omges av en stor park, där det finns över 60 000 sorters träd. Här finns bland annat den 500-åriga cypress som kallas Nio Drakar. Parken används flitigt av kineserna själva för rekreation. Här kan man alla ljusa timmar se människor som utövar tai chi, spelar instrument, sjunger, dansar eller spelar badminton.

Sommarpalatset

Sommarpalatset var ursprungligen byggt för kejsarens sommarvistelse. Det ligger cirka 8 kilometer nordväst om murarna till den kejserliga staden

Redan på 1100-talet började man bygga föregångaren till sommarpalatset. Platsen kallades Krukkullen, efter en legend om att man hittade en kruka med en skatt i kullen. Till krukan hörde en förutsägelse om att om krukan försvann så skulle Ming-dynastin falla, och legenden säger att det var vad som hände.

Börjades byggas på 1700-talet

Sommarpalatset-1406660Det var dock Qing-dynastin som byggde de nuvarande anläggningarna, som då kallades de kejserliga trädgårdarna. De bestod av ett palats och en mycket stor trädgårdsanläggning. Trädgården byggdes upp så att olika delar av den skulle efterlikna och representera olika delar av Kina. Byggandet började 1707, och var tänkt som en gåva till hans son, kronprinsen. Denne son gjorde stora utbyggnader under 1725 och de följande åren. Vid dessa utbyggnader introducerades också olika typer av avancerade vattenspel med fontäner, vattenfall och dammar. Man får en god uppfattning om hur palatset såg ut i ett album med 40 bilder målade 1744. I parken fanns (och i de flesta fall finns) över 3 000 uppbyggda strukturer som till exempel formar passager, vattenfall och så vidare.

Från sommarhus till bostad

Sommarpalatset-3385626Sommarpalatset, eller Kejserliga Trädgårdarna som det då hette, var naturligtvis inte tillgängligt för den vanlige invånaren i Kina. Endast inbjudna fick komma. Från början vistades kejsaren endast där på sommaren, men det blev med tiden mer och mer en fast bostad för honom. Den Förbjudna Staden användes då endast för formella uppdrag, och det verkliga regeringsarbetet sköttes i Sommarpalatset.

Under opiumkriget på 1860-talet så plundrade brittiska och franska styrkor palatset, som också brändes ner. Bakgrunden var bland annat ett en delegation engelsmän och fransmän som kom till kejsaren för att förhandla blev fängslade, och några av dessa blev också grymt torterade.

Efter opiumkriget fungerade sommarpalatset som bostad till änkedrottningen Cixi, och avsevärda summor gick åt för återuppbyggande och utvidgning. Uppbyggnaden forcerades fram för att änkedrottningen skulle kunna fira sin 60-årsdag där. Det påstås att de pengar som det kostade togs från flottans anslag. När det bröt ut krig mellan Japan och Kina år 1894 så förlorade Kina kriget. Många ansåg att om flottan fått sina pengar så hade Kina vunnit.

År 1873 hade den dåvarande kejsaren planer på att återuppbygga palatsen, men brist på pengar gjorde att arbetet stoppades redan året därpå.

Under det så kallade Boxarupproret år 1900 plundrades palatset åter igen. Det mesta av slottets skatter delades av de europeiska trupperna, och det påstås att mycket av de dyrbarheter som i dag pryder engelska och franska slott kommer från denna plundring. Den kinesiska regeringen har gjort fruktlösa framstötar för att få tillbaka det som försvann, hittills utan framgång.

De tre trädgårdarna

Det finns tre olika trädgårdar, kallade Det perfekta ljusets trädgård; Den eviga vårens trädgård och Den eleganta vårens trädgård. Tillsammans har de en yta på 3,5 kvadratkilometer, vilket är åtta gånger så stort som Vatikanen.

Byggnadsresterna visar ännu hur det kan ha sett ut i sin glans dagar. Det fanns en liten del där byggnaderna hade uppförts under ledning av två Jesuit-munkar. Kejsaren ville ha det som ett exotiskt inslag. Dock, de allra flesta byggnaderna var uppförda i traditionell kinesisk stil eller i tibetansk och mongolisk stil. Kejsaren ville sannolikt markera utsträckningen av sitt välde.

Under 1900-talet användes delar av trädgårdarna av lokalbefolkningen för att odla grönsaker, och inte förrän på 1980-talet återkrävde den kinesiska staten området och började ett ambitiöst återställningsarbete. I detta ingår att restaurera trädgårdarna men inte byggnaderna. Ett skäl är säkert den skyhöga kostnaden, men många kineser vill också bevara det som ett minnesmärke över modern kinesisk historia.

Fyra olika områden

Området kan delas in i fyra områden. Den första är Hovet område i den nordöstra delen. Det var här som kejsare och änkedrottning skötte regeringsarbete och diplomati. Det andra området kallas Främre berget och anses vara den mest magnifika delen. Här ligger många remarkabla byggnader som klarat sig från bränder. En av dessa är buddistiskt torn. Tornet är byggt på en 20 meter hög stenpelare. Det är 41 meter högt med tre våningar, och stöttas av åtta stycken pelare av järnträ. På den första våningen finns en staty av “Buddha med tusen händer”. Den är fem meter hög och gjuten i brons som har förgyllts. Statyn göts under Mingdynastin, och är alltså därmed betydligt äldre än tornet.

Det tredje området, Bakre berget, är ett mera stillsamt område. Många byggnader och konstruktioner har ännu inte reparerats efter de olika krigen, mest ruiner finns kvar. Området bjuder dock fina promenadvägar, där man kan känna det lugn som dessa trädgårdar var avsedda att ge.

Det fjärde området är Sjöarnas område. Här öppnar sig vyn över sjön Kumming. Här finns många berömda attraktioner, till exempel bronstjuren. Det är en oxe i naturlig storlek, gjuten i ett stycke. Det finns flera legender omkring denna oxe. Det var i sig inte ovanligt med bilder och statyer på oxar längs vattenvägar, då de ansågs ha särskilda krafter som skyddade mot översvämning. Den här oxen är sannolikt placerad där för att varna för höga vattennivåer. Invallningen av sjön var nämligen cirka 10 meter högre än nivån för staden. Om vattnet gick upp till oxen innebar det fara för Den Förbjudna Staden. Ursprungligen var oxen belagd med bladguld, med det har försvunnit vid någon plundring.

Bron med sjutton bågar och Marmorbåten

Sommarpalatset-57694127En annan sevärdhet är Bron med sjutton bågar. Den går från stranden av sjön Kumming över till en ö i sjön. Den har en längd på 150 meter och en bredd på 8 meter. Bron, som förstås har 17 valv, har ett skyddsräcke dekorerat med 544 lejonstatyer. Bågarna är inte särskilt breda, men om man står på den mittersta bågen har man åt varje håll nio bågar, inklusive den man står på. Talet 9 hade stor betydelse i kinesisk talteori!

Vid sjön ligger också Marmorbåten. Båten byggdes av stora stenar 1755. På detta fundament byggdes en paviljong i trä. Båten kunde naturligtvis inte segla, men det var inte ovanligt med den här typen av byggnader vid strandkanten. Paviljongen brann ner 1860, men en ny byggdes upp 1893 i en mer västerländsk stil. Paviljongen har vackra glas och ett stort antal speglar, som gjorde att änkedrottning Cixi kunde njuta av sjöutsikten medan hon drack te.

 

Förbjudna staden

förbjudna-staden_93706936
Förbjudna staden är ett stort område med flera palats i mitten av Beijing. Det nuvarande området byggdes under åren 1406-1420 under Mingdynastin. Inom området finns nära 1000 byggnader, och området refereras ibland till som “Palatset med 9999 rum”. Området är cirka 800 gånger 900 meter, och har därmed dubbelt så stor yta som Vatikanen. I dag är det “officiella” namnet Palatsmuseet.

Kejsaren av Kina var inte bara en världslig makt, utan uppfattas som en inkarnation av gudarna. En trosföreställning var att det palats kejsaren skulle få i himlen hade 10 000 rum, och man ansåg inte att hans jordiska boning skulle kunna ha lika många. Hela området och dess byggnader är byggda efter nord- och sydaxlar.

Kejserligt palats – idag museum

Området omges av en mur och en vallgrav, och hela området är byggt strängt geometriskt. I kinesisk tro ingick mycket talmystik, där vissa tal var godare eller bättre än andra. Detta avspeglar sig i alla proportioner av byggnaden. Byggandet erfordrade över en miljon människor, och man använde uteslutande exklusiva material.

Området kallas Förbjudna staden, eftersom ingen fick gå in där utan kejsarens tillåtelse eller kallelse.

Den Förbjudna Staden blev palats för Kinas kejsare under åren 1420 till 1860, då palatset ockuperades av engelska och franska styrkor under det så kallade opiumkriget. Palatset hade då hyst 24 kejsare. Den siste kejsaren av Kina, Puyi, abdikerade 1912 men fick stanna kvar i palatset fram till 1924. Palatset förklarades som museum. Under kriget mot Japan och under Andra världskriget fördes många dyrbara föremål ut ur landet, där en stor del av dem finns kvar än idag.

Förbjudna-staden-511428_44705167

Höga murar och vallgrav omgärdar

Den Förbjudna Staden omges av en mur med 8 meters höjd och en vallgrav som är 6 meter djup och drygt 50 meter bred. I de fyra hörnen finns torn med mycket intrikata tak. Utanför Den Förbjudna Staden ligger den kejserliga staden, också den delen omgiven av en mur. Det finns flera portar i muren. Huvudporten fick endast användas av kejsaren och kejsarinnan. Hon fick dock bara passera den en gång i livet, på sin bröllopsdag.

Den Förbjudna Staden är uppdelad i två områden med olika funktion. Den norra delen var avsedd för kejsaren och hans familj. I begreppet “familj” ingår dock också en mycket stor stab av tjänare, konkubiner och rådgivare bland andra. Det påstås också att kejsaren hade 9 000 eunucker i sin tjänst.

Den södra delen användes huvudsakligen för ceremoniella sammankomster. En av de mest imponerande byggnaderna här är Harmonihallen, med en takhöjd på 30 meter. Det är den största bevarade träbyggnaden i Kina. En av de ramper som leder upp till denna hall är hela 16 meter lång, 3 meter bred och nästan 2 meter tjock. Det som gör den så fantastisk är att den är huggen i ett enda block, och väger runt 200 ton. Man kan bara beundra de arbetare som lyckades få den på plats.

På de öppna platserna i södra delen kunde kejsaren samla stora åhörarskaror för ceremonier, tal etcetera. Man beräknar att det kunde rymmas 10000 människor där.

Symbolism och talmagi

Den Förbjudna Staden var alltså den plats där man ansåg att gudarnas ställföreträdare bodde. I Kina fanns flera olika religioner. Under den första tiden, 1400-talet, dominerar taoismen, men buddism och shamanism fanns sida vid sida. Över alla dessa religioner vördades kejsaren av alla religioner.

Hela Den Förbjudna Staden är fylld med symbolism och talmagi. Gult var kejsarens färg, och därför har nästan alla tag gula takpannor. Några undantag finns, till exempel kronprinsens residens som har grönt tak. Nästan alla tak är dekorerade med statyetter på taknocken. Om det är en mindre betydande byggnad är det tre eller fem statyetter, en betydande byggnad kan ha tio statyetter.

I den norra delen av Den Förbjudna Staden finns en stor trädgård utförd i klassisk kinesisk stil. Här hittar du skulpterade landskap, lusthus och urgamla cypresser. Nära den norra porten finns ett par elefanter i brons. De knäböjer på ett fysiskt omöjligt sätt, men skulle på så sätt demonstrera att alla böjer knä för kejsaren.

Förbjudna-staden-18179911

Samlingar

Den Förbjudna Staden fungerar nu i stora delar som ett museum. De flesta föremålen kommer från Qing-dynastin. En inventering 1925 tydde på att det fanns över en miljon föremål. Förutom föremål finns en stor samling skrifter från Ming- och Qing-dynastierna. Under kriget mot Japan 1933 förde man bort stora delar av samlingarna, och mycket av detta befinner sig nu i Taiwan eller Nanjing. Man har dock “fyllt på” från andra museum i Kina, och det uppskattas att man nu har nära två miljoner föremål.

Bland föremålen finns en stor samling porslin med över 300 000 objekt från olika tidsperioder. Museet har också en konstsamling på mer än 50 000 målningar. Bland dessa finns mer än 400 målningar som är från tiden före 1271. Många av de kinesiska kejsarna var ivriga samlare, vilket förklarar de stora samlingarna. Tyvärr har många objekt försvunnit eller förstörts. Den siste kejsaren, Puyi, förde bort mycket konst efter att han abdikerat, och mycket av detta finns nu i Taiwan.

En stor samling klockor finns också. Man har mer än 1000 klockor från 1900-talet och framåt.

Jade har en speciell plats i kinesernas hjärta, och man har runt 30 000 föremål, många från den neolitiska stenåldern. Jade är ett samlingsnamn för två olika, ofta grönaktiga, mineral: nefrit och jadeit. Materialet går att bearbeta till mycket detaljerade föremål med färg som varierar mellan mörkt grönt till nästan genomskinligt vitt.

Musik och teater

Inom murarna till Den Förbjudna Staden förekommer inga “publika uppträdanden”, men i några fall har man tillåtit föreställningar alldeles utanför murarna. Man har till exempel uppfört operan Turandot av Puccini och haft en konsert med “de tre tenorerna”, Dominigo, Cirkarreras och Pavarotti.

Tillträde

Turistströmmen har stadigt ökat till förbjudna staden. Kinesiska myndigheter har därför infört restriktioner för antalet besökare. Man tillåter högst 80 000 besökare per dag. Man kan köpa biljetter både på plats och via Internet. Om man köper via Internet måste man ange ett namn på besökaren, och man måste kunna visa upp ID vid biljettkontrollen. Åtgärden har förstås kommit till för att förhindra handel med svarta biljetter.

Byggnadsvård

Under de 500 år som Den Förbjudna Staden var kejsarens palats så underhölls det naturligtvis på ett utmärkt sätt. Trots att landet under 1900-talet genomgått mycket stora omvälvningar så är alla byggnader i förvånansvärt gott skick. Samlingar har försvunnit, men olika makthavare har ändå underhållit och vårdat området. Kanske är det rester av kejsarväldets inflytande på det kinesiska folket.