Nanjing Confucius Tempel (Fucimiau) uppfördes under Songdynstin (1127-1279) närmare bestämt år 1034. Det var tänkt som en plats för att ära och vörda Confucius, den store filosofen och tänkaren i det gamla Kina. Det har under århundradenas lopp utsatts för omfattande skador och har flera gånger behövts repareras, senaste gången var 1937 då japanska soldater brände templet som blev helt förstört. År 1984 byggdes templet upp på nytt och det fick då sitt nuvarande utseende med en byggnadsstil från Ming- (1368-1644) och Quingdynastin (1644-1911). Det gällde både själva templet och andra byggnader, till exempel Jingnan Gongyan, som är en plats för forskning om kejsartiden samt Xue Gong som är den kejserliga akademins huvudbyggnad. Det ursprungliga Nanjing Confucius Tempel är därmed borta, men av gammal vana kallar man det fortfarande för Nanjing Confucius Tempel.
Framför templet flyter floden Qin Hua River där turister och andra besökare kan göra båtutflykter. Och vill man träffa Confucius kan man numera göra det i den väldiga Dachenghallen där man har Kinas största bild av filosofen Confucius. Här finner man också 38 vackra tavlor med anknytning till Confucius, gjorda av ädelstenar, guld och silver. Utanför hallen finns en bronsstaty av Confucius samt marmorstatyer av hans åtta lärjungar.
En intressant inblick i hur kinesiska ledare förr i tiden valde ut sina ämbetsmän får man om man besöker Jiangnan Gongyuan vars utveckling går tillbaka till södra Songdynastin (420-589). Jiangnan Gongyuan utvecklades med tiden till att bli landets största och första skola för att avlägga examensprov för att visa om man passade för ett visst arbete. Huvudbyggnaden i Gongyuan är trevåningsbyggnaden ”Mingyuan Tower” som numera är ett museum på temat examensprov. Här kan man på skoj pröva sig själv och se vad man duger till. Det var här man under Jindynastin anlade Nanjings kejserliga universitet (år 317). Detta var på sin tid en plats för högt utbildade och välkända personer som gärna valde att bo här.
Runt omkring templet finns i dag många turistbutiker, snackbarer, restauranger och kaféer. De är alla uppförda i klassisk Ming- och Quingstil med uppsvängda tak och vitkalkade väggar.
Kinesisk arkitektur
För 8000 år sedan, under Kinas stenålder, lades grunden till den klassiska kinesiska arkitekturen. I centrala Kina, nära Gula floden och staden Xi’an har man gjort utgrävningar av byn Banpu. Man fann då att husen på den tiden hade varit runda eller fyrkantiga och byggda av lokalt material. Alla hus var på den tiden vända mot söder. Vad som är typiskt för den klassiska kinesiska arkitekturen är de uppsvängda taken som blev vanliga långt senare i historien. Användandet av trä i konstruktionen möjliggjorde takens karaktäristiska uppsvängda form. Många undrar varför och många har sina egna förklaringar. Det finns en del människor som tror att uppsvängda tak användes för att onda andar inte skulle få fotfäste på taket utan halka av och kastas iväg. Den troligaste anledningen är snarare estetisk. Ett uppsvängt tak ger ett lätt och svävande intryck. Formen har dessutom den fördelen att den minskar luftvolymen inuti huset. Det blir mindre luft att värma upp jämfört med en rak takstol.