Beijing zoo

Beijing zoo finner man i Xicheng-distriktet, väster om andra ringvägen. Det är Kinas största zoo, beläget i ett fantastiskt naturligt trädgårdslandskap med träddungar, kullar, ängar och dammar med lotusblommor och bäckar. Här finns ett mycket brett utbud av djur, sexton olika utställningshallar och även ett antal historiskt intressanta platser. Under Qing-dynastin kallades platsen Wansheng Garden, de 10000 djurens trädgård. 1955 öppnades det igen under namnet City Zoo i Beijing.

Beskåda den kinesiska faunan

Peking-Zoo-54367183Sammantaget förekommer på detta zoo cirka 5000 djur av 450 olika arter. Djur från hela världen finns samlade här men det är ändå de vilda och sällsynta djuren som existerar naturligt i Kina som tilldrar sig den största uppmärksamheten och som också är mest populära. Det rör sig om jättepandor, guldmarkatta, davidshjort och sibiriska tigrar. Många av djuren står knappt att finna i det vilda längre, utan överlever tack vare skyddet i djurparker.

En av de absolut populäraste hallarna är den för pandorna. Den gulliga pandan med sin svartvita täta pals är sedd som Kinas nationalsymbol och är också älskad världen över.

Pandan tillhör släktet björnar och kallades faktiskt för just bambubjörn förr i tiden. Som vuxen väger den mellan 70 och 150 kilo. I motsats till andra björnar är pandan enbart växtätare. Förr fanns pandan i fler länder i Asien, men idag finns den bara i Kina.

Pandan – en björn med internationell status

Peking-Zoo-2014174Jättepandan är känd som symbol för Världsnaturfonden och den var även en av maskotarna för sommarspelen 2008 i Beijing. Kina har ibland gett pandor som gåvor till olika zooparker världen över som ett sätt att skapa bra relationer med andra stater, men ingenstans kan man se dem i en så bra och naturtrogen miljö som här.

Pandahallen som upptar 10000 kvadratmeter finner man lätt med den VIP-status den har inom detta zoo. Den är designad dels för att ge ett vackert och estetiskt intryck, men också för att ge den stora och fysiskt krävande pandan ett bra liv med en naturtrogen miljö. Här finns massor av bambu, pandans favoritmat. Bambubuskarna får miljön att likna den miljö pandorna faktiskt lever i vilt, i sydvästra Kina. Övergripande har hallen fått en design som får den att likna en traditionell kinesisk trädgård.

En annan populär hall är den för gorillor. Också här har mycket möda lagts på det estetiska, till exempel genom väggmålningar, liksom på att skapa en bra miljö för gorillorna; här finns både härliga klippor, träavsatser och pooler som gorillorna kan bada i. Gorillorna har också tillgång till medicinrum, parningsrum och matrum.

Bland andra hallar som drar mycket publik kan nämnas giraffer, elefanter, isbjörnar, känguru och bisonoxar. Generellt i alla hallar gäller att mycket möda lagts på att djuren ska trivas och må bra.

Peking-Zoo-63197885

Världens största akvarium

Inom Beijing Zoo finns sedan 1999 också ett akvarium som nu är ett av världens största. På avstånd ser hallen ut som ett gigantiskt snäckskal. Det finns tusentals arter representerade, bland annat spektakulära köttätande arter, hajar samt sällsynt kinesisk stör. Besökarna upplever att de nästan går på havets botten genom närkontakt med glasytorna och vattenlivet där bakom. Inom hallen finns också möjlighet att känna på tropisk regnskog. Utöver att titta på alla fantastiska fiskar och sjövarelser i sin naturliga miljö kan man också se shower med delfiner, sjölejon och valar i akvariets stora vattenteater.

Trädgårdarna

Men området Beijing zoo har ytterligare strängar på sin lyra. Man har nämligen avsatt en del av trädgårdarna till Kinas mest populära blommor, bland dessa kinesisk ros och pion, den senare är också Kinas nationalblomma. Även historiska lämningar finns att se här; Lemarck Hall byggdes till minne av Lemarck (1744 – 1829), den berömde franske naturhistorikern, och kinesisk botanikforskning har också haft sin bas här. Det finns ett minnestorn uppsatt efter Song Jiaoren, som blev vald till premiärminister 1913 men mördades strax därefter. En intressant byggnad är också Changguanlou, ett tvåvåningshus i tegel och trä i barockstil. Huset beboddes av kejsarinnan Dowager Ci Xi (1835-1908), härskarinna inom Qing-dynastin. Sun Yat-sen (1866 – 1925), grundare av Kuomintang, sägs också ha bott här under en tid.

På plats inne på zoo erbjuds också gott om möjligheter för dig som besökare att koppla av med fantastisk mat på någon av parkens alla restauranger. Bin Feng Tang erbjuder rätter från det kejserliga kökets tid.

Värt att besöka

Med akvariet, de många djurhallarna och de underbara trädgårdarna har Beijing Zoo onekligen något för alla intressen och smaker, det allra bästa är också att djuren här erbjuds en varierad och rymlig miljö att vistas i. På så sätt kan du som besökare känna dig tryggt förvissad om att du och din familj inte bidrar till något djurplågeri när ni besöker zoot. Det faktum att så många djur idag är svåra att finna ute i det vilda i Kina är ett problem, men tack vare Beijing Zoo kan man fortsätta bevaringsarbetet och på sikt göra upp planer för hur man hjälpa arterna även i framtiden ute i det vilda.

Att ta sig till Beijing Zoo

Från stadskärnan kan du stiga på tunnelbanan, linje 4. Gå sedan av vid Dong Wu Yuan Station och du finner den södra ingången till Beijing Zoo. Man kan också ta en mängd olika bussar till samma station, det är inte svårt att hitta passande transportmedel.

Kombinera med andra sevärdheter

Passa på att besöka sommarpalatset och Purple Bamboo Garden när du ändå befinner dig här. Det går att ta en båt eller åka tunnelbana till dessa sevärdheter från Beijing Zoo.

Purple Bamboo Garden täcker en yta om 473 500 kvadratmeter och omfattar hela tre sjöar och två små öar. Sjöarna är fyllda av underbara lotusblommor som brukar vara ett populärt fotomotiv bland turisterna. Det finns också ett omfattande system av kanaler här och parken är berömd för sitt fascinerande bambulandskap. Man hamnar bokstavligt talat i en värld av bambu, över femtio olika sorter finns här, och det finns förstås gott om den rödlila varianten som namnet skvallrar om. Även byggnader och parksoffor och annat är tillverkat i bambu. Ett besök här kan vara på sin plats efter att du hälsat på djuren på zoot.

Sommarpalatset syftar på Qing-dynastins sommarpalats, men blev på senare tid huvudpalatset då kejsaren trivdes så väl där. Trädgårdarna andas verkligen en kejserlig prakt men är samtidigt naturligt vackra och inhyser även små sjöar. Här finns över 3000 konstruktioner gjort av mänsklig hand såsom paviljonger, torn, broar och alléer. Platsen finns med på UNESCOs världsarvslista, vilket inte kan förvåna någon som har besökt palatset.

Lama-templet

Lama-templet, eller Yonghe-templet som det också kallas, är det största och bäst bevarade templet i Beijing. Byggnaderna är en kombination av han och tibetansk stil. Templet, som i början var ett palats, konstruerades under 1694. Från början beboddes det av Mingdynastins eunucker. 1693 konverterades palatset till bostad för prins Yongzhen under Qingdynastin. Då denne senare besteg tronen och därmed lämnade platsen som permanent bostad, gjordes det om till tillfällig sommarbostad och namnet ändrades till “Fredens och harmonins palats”.

Lama – läromästare

1744, under kejsare Qianlong, transformerades palatset helt till lamatempel och blev till ett nationellt centrum för lamaadministration. “Lama” betyder ungefär högre präst eller läromästare inom den tibetanska buddismen. “Lama” kan likställas med termen “guru” i sanskrit. Templet beboddes från och med detta av munkar, mestadels från Tibet. Under kulturevolutionen blev många platser liksom denna förstörda. Mirakulöst nog blev lama-templet räddat undan kulturrevolutionens skövlingar och detta troligtvis av premiärminister Zhou Enlai, en av de mer moderata ledarna. Nuförtiden betraktas templet som ett nationellt arv och står därför under statens beskydd. Templet är fortfarande aktivt med munkar som håller liv i verksamheten, varigenom staten Kina också gärna visar upp sin tolerans mot religiösa minoriteter.

Storslagna salar

Templet upptar en väldig yta om 66400 kvadratmeter. I dess innergård ryms flera byggnader från mindre till större, alla med rikt utsirade gula takpannor. Gult är den kejserliga färgen och taken gjordes om just till gult när prinsen flyttade in. På gården växer träd som håller sig grönskande året runt, som cypresser till exempel, vilket ger ett rofyllt intryck. Inuti husen finner man flera storslagna salar. En av de mest spektakulära är Wanfuge “Den oändliga lyckans sal” där man imponeras av den berömda Buddha Maitreya (Maitreya representerar egentligen en blivande Buddha som ännu inte är född). Figuren är 18 meter hög med ytterligare 8 meter under jorden och den är urkarvad ur ett enda stycke av sandelträd. Buddan sägs vara en gåva från den 7:e Dalai Lama och det tog hela tre år att bara skeppa den till templet.

I “Stora salen” brukade man ta emot såväl civila som militära potentater. I helgedomen i denna sal finner man också ett antal två meter höga Buddha-statyer nämligen Sakyamuni, Medicin guru Buddha och Amita Buddha.

I en annan sal, Falun, finns en sex meter hög Buddha i brons föreställande grundaren av den tibetanska buddhismen; Tsongkhapa. Han bär här en karaktäristisk huvudbonad med öronlappar. I falusalen möts tibetansk och han-arkitektur i en härlig harmoni. Här höll också den tidigare kejsarens hustrur till. Bakom statyn av Tsongkhapa finns dekorationer bestående av 500 arhats, vilket betyder helgon, gjorda i fem olika typer av metall; guld, silver, koppar, järn och tenn.

Templet är också känt för sina många vackra och enorma rökelsekar. Man kan inte heller undgå att notera en stor kopparkittel som väger åtta ton där munkarna lagar traditionella maträtter för religiösa högtider. Kitteln anses i Kina ha ett mycket högt värde då den är sällsynt och dessutom väldigt vacker. Tempelområdet är mycket rikt på sevärdheter och alla kan inte nämnas här. Det finns till exempel skulpturer av lejon med uppgiften att skrämma bort onda andar, andra lejon och även drakar tycks leka med en boll. Faktiskt finns här också två kvinnliga Buddha-avbilder där den ena är gjord av 6000 sidenstycken som sytts samman.

Värt ett besök?

Om man är i trakten av Beijing ja, definitivt. Lama-templet betraktas som det största och bäst bevarade lama-templet i dagens Kina. Dimensionerna är imponerande vare sig man närmar sig från söder med den röda väggen med de tre portarna och vaktande lejon inom synhåll, eller från norr genom de breda paradgatorna uppförda för Qing-dynastins (1644 – 1911) medlemmar, så öppnar sig en värld av otaliga vackert utsirade byggnader. Tempel-komplexets fem inhängande torg i en rad bjuder på mycket att se och uppleva. Väggarna är fulla av dekorationer och små statyer. Arkitekturen bildar ett pittoreskt litet samhälle inne i området och gårdarna med sina cypresser och pinjeträd skapar många tillfällen för avkoppling.

Mångfalden av byggnader ger besökaren möjlighet att stanna längre eller kortare tid och ändå skapa sin egen lilla rundtur, beroende av hur mycket man vill se. Det går att koncentrera sig på de större salarna och se de olika berömda Buddha-figurerna som finns här. Som nämnt finns också världens största Buddha i trä här, i sig självt värt en resa.  Ytterligare intressant är det också att detta lama-tempel är aktivt med munkar som bor och verkar. Många troende buddhister kommer också hit som pilgrimer.

Besökare inbjuds att tända rökelsestickor för att hedra Budda. Stickorna köper man med fördel utanför tempelområdet.

Hur kommer man hit?

Lama-templet befinner sig i nordöstra hörnet av Beijing. Det är inte svårt att ta sig hit utan du kan åka tunnelbana, linje 2 eller 5, eller buss. I båda fallen ska man gå av vid station Yonghegong. Templet ligger nu bara cirka 400 meter bort från stationen. Öppettiderna är normalt 09:00 – 16:30 (1 april – 31 oktober) eller 09:00 – 16:00 (1 november – 31 mars). Man bör sätta av minst en och en halv timme för besöket då det finns mycket att se och ta in. Inträdet ligger idag på 25 RMB (renminbi, officiell valuta i Kina) per biljett.

Sevärdheter att kombinera med

Konfusius-templet i Beijing Kong Miao ligger endast fem minuter från Lama-templet. Det är det näst största konfusiustemplet i Kina, näst efter Konfusius hemstad Qufu. Här hedrades Konfusius främst under Yuan (1271 – 1368), Ming- och Qing-dynastierna. Det finns många vackert utsirade inskriptioner i templet, liksom en samling av historiska musikinstrument. Här finns också en del konstsamlingar att beskåda för den intresserade.

I närheten finner du också Imperial Academy med sin imponerande Jixian-port samt Taixu-porten med sin färgade och glaserade arkad.

Himmelens Tempel

Himmelens Tempel ligger i sydöstra delen av centrala Beijing och byggdes under åren 1406-1420 när kejsare Yongle regerade. Det är för övrigt samma kejsare som påbörjade byggandet av Den Förbjudna Staden. Byggnaden har byggts om och till i flera omgångar, och renoverades senast på 1700-talet. Hela området är cirka 2,7 kvadratkilometer, vilket är större än Den Förbjudna Staden. I sin roll som Himmelens Son kunde kejsaren inte ha ett större residens än det som var ägnat åt den himmelska rollen, därför blev tempelområdet så stort. Tempelområdet omgavs med en mur.

Under opiumkrigen användes byggnaden av de engelsk-franska styrkorna som högkvarter. De orsakade stor skada på byggnaden, plundrade extensivt, och efter kriget ansåg kineserna att byggnaden var vanhelgad. Efter kejsardömets fall lämnades byggnaden åt sitt öde och förföll ytterligare.

Består av tre byggnadskomplex

Himmelens-tempel-1011172 Tempelområdet har tre stora byggnadskomplex. En byggnad, avsedd för bön om god skörd, är en cirkulär byggnad med en diameter på 36 meter och en takhöjd på 38 meter. Den ursprungliga byggnaden brann 1889 efter ett blixtnedslag, men återuppbyggdes flera år senare. Byggnaden är ett byggnadstekniskt mästarprov helt i trä, och man har inte använt en enda spik! I denna byggnad har man fyra inre pelare, 12 mittenpelare och 12 yttre pelare. De representerar de fyra årstiderna, de tolv månaderna och de (enligt kinesisk tradition) 12 timmarna. Den kinesiska kalendern använde dock ett månvarv som månad, precis som på många andra håll i världen.

Fågel Fenix och draken

På golvet finns en cirkulär marmorskiva med bilden av en drake och en Fågel Fenix. Bilderna är helt formade av naturen. Enligt en legend fanns det ursprungligen bara en bild av Fågel Fenix, medan man hade en bild av en drake i taket. Draken och Fågel Fenix blir förälskade i varandra, och draken flög varje dag ner till Fågel Fenix. En dag kommer helt oväntat kejsaren till templet för att be. Det var för sent för draken att fly, och han blev för evigt kvar i stenen.

Den andra byggnaden liknar den föregående, men är mindre. Denna byggnad är omgiven av en mur, eko-muren. Murens omkrets är runt 200 meter, och en viskning vid något ställe på muren hörs mycket tydligt för någon som står på motsatta sidan. Uppenbarligen hade den tidens kinesiska byggmästare bra kännedom om akustik.

En liknande upplevelse kan man få på Tre-Eko-Stenen. Det är tre stenar nära en stor byggnad. Om man står på den första stenen hör man ett eko, på nästa sten två eko och på den tredje tre eko.

Det tredje byggnadskomplexet, själva altarbyggnaden, är öppet – det vill säga utan tak – och är byggt i marmor. I mitten finns en rund marmorskiva, ett altare, där kejsaren förrättade bön och olika riter. Tack vare konstruktionen hos omgivande murar kommer ljudet från kejsaren att kraftigt resonera, vilket ansågs borga för att bönerna nådde upp till himmelen.

Det finns också ett antal mindre byggnader, bland annat en byggnad där kejsaren fastade innan han förrättade böner och riter.

Alla tempelbyggnader har blått taktegel som skall representera himlen.

I närheten av altarbyggnaden finns en vedeldad “spis”.  Det är en stor konstruktion, skapad i grönglaserat tegel. Det finns tre trappor upp på toppen, varje trappa med nio trappsteg. Före ceremonierna vid altaret la man en kalv på toppen av spisen och brände den med barrträdsved. Kalven var dessförinnan tvättad och rakad. Efter ceremonierna brände man alla offergåvor i denna eldstad, och man trodde att röken gick rakt upp i himlen.

Kejsarens roll – Himmelens Son

I Kina ansågs kejsaren vara Himmelens Son, som var utsedd att vara gudarnas företrädare på jorden Hans position påminner ju strakt om den kristna påven, som ju också under långa tider haft samma ställning i den kristna världen.

En av kejsarens viktigaste uppgifter var att förrätta böner och riter för att försäkra riket om en god skörd till exempel. Sådana framträdande skedde normalt två gånger per år, varav den ena vid vintersolståndet. Kejsaren kom då med sitt följe till tempelområdet. Inga vanliga medborgare tilläts vid dessa ceremonier, den var reserverad för de högre klasserna. Ceremonierna var strängt ritualiserade, och speciellt vid vintersolståndet fick inget gå fel. Det ansågs bringa olycka för hela det kommande året om inte ritualen följdes.

Kejsaren var ju utsedd av de himmelska makterna. Om det blev dåliga skördar ett år tolkades det som att kejsaren inte längre hade fullt mandat från gudarna, och vid upprepade missväxter kunde det allvarligt undergräva hans ställning.

Under Mingdynastin upplevde konfucianismen en ny storhetstid. Under denna tid utökades bönerna om god skörd med att kejsaren hedrade sina förfäder. Detta hedrande av förfäder, äldre, överordnade har levt kvar in i våra dagar, och finns i stor utsträckning kvar än i dag i Kina.

Nutid

År 1988 öppnades templet och dess område för den allmänna publiken. Trots att byggnader under en tid fick förfalla bibehölls området i övrigt i sitt ursprungliga skick. Nu, med byggnaderna satta i stånd, visar den väl hur kinesisk byggnadsstil och parkanläggningar sett ut i historisk tid. Den ger också en god bild av hur religiösa föreställningar såg ut i Kina och i Östern i övrigt.

Templet omges av en stor park, där det finns över 60 000 sorters träd. Här finns bland annat den 500-åriga cypress som kallas Nio Drakar. Parken används flitigt av kineserna själva för rekreation. Här kan man alla ljusa timmar se människor som utövar tai chi, spelar instrument, sjunger, dansar eller spelar badminton.

Sommarpalatset

Sommarpalatset var ursprungligen byggt för kejsarens sommarvistelse. Det ligger cirka 8 kilometer nordväst om murarna till den kejserliga staden

Redan på 1100-talet började man bygga föregångaren till sommarpalatset. Platsen kallades Krukkullen, efter en legend om att man hittade en kruka med en skatt i kullen. Till krukan hörde en förutsägelse om att om krukan försvann så skulle Ming-dynastin falla, och legenden säger att det var vad som hände.

Börjades byggas på 1700-talet

Sommarpalatset-1406660Det var dock Qing-dynastin som byggde de nuvarande anläggningarna, som då kallades de kejserliga trädgårdarna. De bestod av ett palats och en mycket stor trädgårdsanläggning. Trädgården byggdes upp så att olika delar av den skulle efterlikna och representera olika delar av Kina. Byggandet började 1707, och var tänkt som en gåva till hans son, kronprinsen. Denne son gjorde stora utbyggnader under 1725 och de följande åren. Vid dessa utbyggnader introducerades också olika typer av avancerade vattenspel med fontäner, vattenfall och dammar. Man får en god uppfattning om hur palatset såg ut i ett album med 40 bilder målade 1744. I parken fanns (och i de flesta fall finns) över 3 000 uppbyggda strukturer som till exempel formar passager, vattenfall och så vidare.

Från sommarhus till bostad

Sommarpalatset-3385626Sommarpalatset, eller Kejserliga Trädgårdarna som det då hette, var naturligtvis inte tillgängligt för den vanlige invånaren i Kina. Endast inbjudna fick komma. Från början vistades kejsaren endast där på sommaren, men det blev med tiden mer och mer en fast bostad för honom. Den Förbjudna Staden användes då endast för formella uppdrag, och det verkliga regeringsarbetet sköttes i Sommarpalatset.

Under opiumkriget på 1860-talet så plundrade brittiska och franska styrkor palatset, som också brändes ner. Bakgrunden var bland annat ett en delegation engelsmän och fransmän som kom till kejsaren för att förhandla blev fängslade, och några av dessa blev också grymt torterade.

Efter opiumkriget fungerade sommarpalatset som bostad till änkedrottningen Cixi, och avsevärda summor gick åt för återuppbyggande och utvidgning. Uppbyggnaden forcerades fram för att änkedrottningen skulle kunna fira sin 60-årsdag där. Det påstås att de pengar som det kostade togs från flottans anslag. När det bröt ut krig mellan Japan och Kina år 1894 så förlorade Kina kriget. Många ansåg att om flottan fått sina pengar så hade Kina vunnit.

År 1873 hade den dåvarande kejsaren planer på att återuppbygga palatsen, men brist på pengar gjorde att arbetet stoppades redan året därpå.

Under det så kallade Boxarupproret år 1900 plundrades palatset åter igen. Det mesta av slottets skatter delades av de europeiska trupperna, och det påstås att mycket av de dyrbarheter som i dag pryder engelska och franska slott kommer från denna plundring. Den kinesiska regeringen har gjort fruktlösa framstötar för att få tillbaka det som försvann, hittills utan framgång.

De tre trädgårdarna

Det finns tre olika trädgårdar, kallade Det perfekta ljusets trädgård; Den eviga vårens trädgård och Den eleganta vårens trädgård. Tillsammans har de en yta på 3,5 kvadratkilometer, vilket är åtta gånger så stort som Vatikanen.

Byggnadsresterna visar ännu hur det kan ha sett ut i sin glans dagar. Det fanns en liten del där byggnaderna hade uppförts under ledning av två Jesuit-munkar. Kejsaren ville ha det som ett exotiskt inslag. Dock, de allra flesta byggnaderna var uppförda i traditionell kinesisk stil eller i tibetansk och mongolisk stil. Kejsaren ville sannolikt markera utsträckningen av sitt välde.

Under 1900-talet användes delar av trädgårdarna av lokalbefolkningen för att odla grönsaker, och inte förrän på 1980-talet återkrävde den kinesiska staten området och började ett ambitiöst återställningsarbete. I detta ingår att restaurera trädgårdarna men inte byggnaderna. Ett skäl är säkert den skyhöga kostnaden, men många kineser vill också bevara det som ett minnesmärke över modern kinesisk historia.

Fyra olika områden

Området kan delas in i fyra områden. Den första är Hovet område i den nordöstra delen. Det var här som kejsare och änkedrottning skötte regeringsarbete och diplomati. Det andra området kallas Främre berget och anses vara den mest magnifika delen. Här ligger många remarkabla byggnader som klarat sig från bränder. En av dessa är buddistiskt torn. Tornet är byggt på en 20 meter hög stenpelare. Det är 41 meter högt med tre våningar, och stöttas av åtta stycken pelare av järnträ. På den första våningen finns en staty av “Buddha med tusen händer”. Den är fem meter hög och gjuten i brons som har förgyllts. Statyn göts under Mingdynastin, och är alltså därmed betydligt äldre än tornet.

Det tredje området, Bakre berget, är ett mera stillsamt område. Många byggnader och konstruktioner har ännu inte reparerats efter de olika krigen, mest ruiner finns kvar. Området bjuder dock fina promenadvägar, där man kan känna det lugn som dessa trädgårdar var avsedda att ge.

Det fjärde området är Sjöarnas område. Här öppnar sig vyn över sjön Kumming. Här finns många berömda attraktioner, till exempel bronstjuren. Det är en oxe i naturlig storlek, gjuten i ett stycke. Det finns flera legender omkring denna oxe. Det var i sig inte ovanligt med bilder och statyer på oxar längs vattenvägar, då de ansågs ha särskilda krafter som skyddade mot översvämning. Den här oxen är sannolikt placerad där för att varna för höga vattennivåer. Invallningen av sjön var nämligen cirka 10 meter högre än nivån för staden. Om vattnet gick upp till oxen innebar det fara för Den Förbjudna Staden. Ursprungligen var oxen belagd med bladguld, med det har försvunnit vid någon plundring.

Bron med sjutton bågar och Marmorbåten

Sommarpalatset-57694127En annan sevärdhet är Bron med sjutton bågar. Den går från stranden av sjön Kumming över till en ö i sjön. Den har en längd på 150 meter och en bredd på 8 meter. Bron, som förstås har 17 valv, har ett skyddsräcke dekorerat med 544 lejonstatyer. Bågarna är inte särskilt breda, men om man står på den mittersta bågen har man åt varje håll nio bågar, inklusive den man står på. Talet 9 hade stor betydelse i kinesisk talteori!

Vid sjön ligger också Marmorbåten. Båten byggdes av stora stenar 1755. På detta fundament byggdes en paviljong i trä. Båten kunde naturligtvis inte segla, men det var inte ovanligt med den här typen av byggnader vid strandkanten. Paviljongen brann ner 1860, men en ny byggdes upp 1893 i en mer västerländsk stil. Paviljongen har vackra glas och ett stort antal speglar, som gjorde att änkedrottning Cixi kunde njuta av sjöutsikten medan hon drack te.

 

Förbjudna staden

förbjudna-staden_93706936
Förbjudna staden är ett stort område med flera palats i mitten av Beijing. Det nuvarande området byggdes under åren 1406-1420 under Mingdynastin. Inom området finns nära 1000 byggnader, och området refereras ibland till som “Palatset med 9999 rum”. Området är cirka 800 gånger 900 meter, och har därmed dubbelt så stor yta som Vatikanen. I dag är det “officiella” namnet Palatsmuseet.

Kejsaren av Kina var inte bara en världslig makt, utan uppfattas som en inkarnation av gudarna. En trosföreställning var att det palats kejsaren skulle få i himlen hade 10 000 rum, och man ansåg inte att hans jordiska boning skulle kunna ha lika många. Hela området och dess byggnader är byggda efter nord- och sydaxlar.

Kejserligt palats – idag museum

Området omges av en mur och en vallgrav, och hela området är byggt strängt geometriskt. I kinesisk tro ingick mycket talmystik, där vissa tal var godare eller bättre än andra. Detta avspeglar sig i alla proportioner av byggnaden. Byggandet erfordrade över en miljon människor, och man använde uteslutande exklusiva material.

Området kallas Förbjudna staden, eftersom ingen fick gå in där utan kejsarens tillåtelse eller kallelse.

Den Förbjudna Staden blev palats för Kinas kejsare under åren 1420 till 1860, då palatset ockuperades av engelska och franska styrkor under det så kallade opiumkriget. Palatset hade då hyst 24 kejsare. Den siste kejsaren av Kina, Puyi, abdikerade 1912 men fick stanna kvar i palatset fram till 1924. Palatset förklarades som museum. Under kriget mot Japan och under Andra världskriget fördes många dyrbara föremål ut ur landet, där en stor del av dem finns kvar än idag.

Förbjudna-staden-511428_44705167

Höga murar och vallgrav omgärdar

Den Förbjudna Staden omges av en mur med 8 meters höjd och en vallgrav som är 6 meter djup och drygt 50 meter bred. I de fyra hörnen finns torn med mycket intrikata tak. Utanför Den Förbjudna Staden ligger den kejserliga staden, också den delen omgiven av en mur. Det finns flera portar i muren. Huvudporten fick endast användas av kejsaren och kejsarinnan. Hon fick dock bara passera den en gång i livet, på sin bröllopsdag.

Den Förbjudna Staden är uppdelad i två områden med olika funktion. Den norra delen var avsedd för kejsaren och hans familj. I begreppet “familj” ingår dock också en mycket stor stab av tjänare, konkubiner och rådgivare bland andra. Det påstås också att kejsaren hade 9 000 eunucker i sin tjänst.

Den södra delen användes huvudsakligen för ceremoniella sammankomster. En av de mest imponerande byggnaderna här är Harmonihallen, med en takhöjd på 30 meter. Det är den största bevarade träbyggnaden i Kina. En av de ramper som leder upp till denna hall är hela 16 meter lång, 3 meter bred och nästan 2 meter tjock. Det som gör den så fantastisk är att den är huggen i ett enda block, och väger runt 200 ton. Man kan bara beundra de arbetare som lyckades få den på plats.

På de öppna platserna i södra delen kunde kejsaren samla stora åhörarskaror för ceremonier, tal etcetera. Man beräknar att det kunde rymmas 10000 människor där.

Symbolism och talmagi

Den Förbjudna Staden var alltså den plats där man ansåg att gudarnas ställföreträdare bodde. I Kina fanns flera olika religioner. Under den första tiden, 1400-talet, dominerar taoismen, men buddism och shamanism fanns sida vid sida. Över alla dessa religioner vördades kejsaren av alla religioner.

Hela Den Förbjudna Staden är fylld med symbolism och talmagi. Gult var kejsarens färg, och därför har nästan alla tag gula takpannor. Några undantag finns, till exempel kronprinsens residens som har grönt tak. Nästan alla tak är dekorerade med statyetter på taknocken. Om det är en mindre betydande byggnad är det tre eller fem statyetter, en betydande byggnad kan ha tio statyetter.

I den norra delen av Den Förbjudna Staden finns en stor trädgård utförd i klassisk kinesisk stil. Här hittar du skulpterade landskap, lusthus och urgamla cypresser. Nära den norra porten finns ett par elefanter i brons. De knäböjer på ett fysiskt omöjligt sätt, men skulle på så sätt demonstrera att alla böjer knä för kejsaren.

Förbjudna-staden-18179911

Samlingar

Den Förbjudna Staden fungerar nu i stora delar som ett museum. De flesta föremålen kommer från Qing-dynastin. En inventering 1925 tydde på att det fanns över en miljon föremål. Förutom föremål finns en stor samling skrifter från Ming- och Qing-dynastierna. Under kriget mot Japan 1933 förde man bort stora delar av samlingarna, och mycket av detta befinner sig nu i Taiwan eller Nanjing. Man har dock “fyllt på” från andra museum i Kina, och det uppskattas att man nu har nära två miljoner föremål.

Bland föremålen finns en stor samling porslin med över 300 000 objekt från olika tidsperioder. Museet har också en konstsamling på mer än 50 000 målningar. Bland dessa finns mer än 400 målningar som är från tiden före 1271. Många av de kinesiska kejsarna var ivriga samlare, vilket förklarar de stora samlingarna. Tyvärr har många objekt försvunnit eller förstörts. Den siste kejsaren, Puyi, förde bort mycket konst efter att han abdikerat, och mycket av detta finns nu i Taiwan.

En stor samling klockor finns också. Man har mer än 1000 klockor från 1900-talet och framåt.

Jade har en speciell plats i kinesernas hjärta, och man har runt 30 000 föremål, många från den neolitiska stenåldern. Jade är ett samlingsnamn för två olika, ofta grönaktiga, mineral: nefrit och jadeit. Materialet går att bearbeta till mycket detaljerade föremål med färg som varierar mellan mörkt grönt till nästan genomskinligt vitt.

Musik och teater

Inom murarna till Den Förbjudna Staden förekommer inga “publika uppträdanden”, men i några fall har man tillåtit föreställningar alldeles utanför murarna. Man har till exempel uppfört operan Turandot av Puccini och haft en konsert med “de tre tenorerna”, Dominigo, Cirkarreras och Pavarotti.

Tillträde

Turistströmmen har stadigt ökat till förbjudna staden. Kinesiska myndigheter har därför infört restriktioner för antalet besökare. Man tillåter högst 80 000 besökare per dag. Man kan köpa biljetter både på plats och via Internet. Om man köper via Internet måste man ange ett namn på besökaren, och man måste kunna visa upp ID vid biljettkontrollen. Åtgärden har förstås kommit till för att förhindra handel med svarta biljetter.

Byggnadsvård

Under de 500 år som Den Förbjudna Staden var kejsarens palats så underhölls det naturligtvis på ett utmärkt sätt. Trots att landet under 1900-talet genomgått mycket stora omvälvningar så är alla byggnader i förvånansvärt gott skick. Samlingar har försvunnit, men olika makthavare har ändå underhållit och vårdat området. Kanske är det rester av kejsarväldets inflytande på det kinesiska folket.

Kinesiska muren

Kinesiska muren är en försvarsanläggning som egentligen består av flera delar, byggda vid olika tidpunkter. Vissa delar är byggda av sten, andra av stampad jord eller trä. I många fall har man utnyttjat naturen för att skapa en försvarsmur.

Murens huvudsyfte var att skapa ett skydd mot de nomadiska grupper som bodde på de Eurasiska slätterna, och den första muren började byggas runt 700 f.Kr. Särskilt berömd är den delen av muren som byggdes på 200-talet f.Kr. Den byggdes i huvudsak som en jordvall, vilket var tillräckligt för den tidens fiender som var utrustade med pilbåge och svärd. Av den delen återstår inte så stora delar. Den muren byggdes av soldater, bönder och straffångar. Antalet människor som dog under detta bygge har uppskattats till 100 000-tals eller så mycket som en miljon.

Berättelser om muren

Kinesiska-muren-10686108Många kinesiska berättelser och legender har sitt ursprung i detta bygge. En av de mest kända är den om Meng Jiangnü. I den berättelsen rymmer en ung man, Liang Fanqi, från bygget. Under flykten gömmer han sig i en trädgård där han träffar ägarens unga dotter Meng. De blir förälskade och gifter sig. Efter en tid infångas Liang och måste återvända till bygget. Meng väntar och väntar på sin älskade, och när vintern kommer går hon till bygget med varma kläder. När hon kommer dit får hon reda på att hennes älskade har dött och begravts i muren. Meng stannar vid bygget och gråter i dagar, tills en stor sektion av muren faller och avslöjar ett stort antal döda män. Meng skär sig i fingret och droppar en droppe blod på varje kropp. När blodet börjar flöda vet hon att hon hittat sin älskade. Hon begraver honom och dränker sig själv. Denna berättelse lever starkt kvar i Kina. Otaliga sånger och operor behandlar denna, och tempel har byggts till hennes ära.

Under långa perioder av fredligare förhållanden förföll dessa äldsta murar. De delar av muren som finns kvar i dag är i de flesta fallen byggda på 13-1600-talet e.Kr under de kejsare som kallas Mingdynastin.

Tull och försvar

Man har mätt upp den “totala muren”, det vill säga både gamla och nya delar till cirka 885 mil. Det är ett verkligt imponerande mått. Om man startar i Boden med bygga en mur med de måtten så sträcker den sig ner till Centralafrika. Nu går Kinesiska muren i sig inte i en rak linje, utan består bitvis av delvis parallella murar.

Försvarsverket bestod inte bara i muren, utan kompletterades med bevakningstorn, garnisoner för soldater och signalanordningar.

I tider av mindre oro användes muren som en tullmur, där man kunde beskatta de varor som fördes ut och in i området. Flera viktiga handelsvägar, till exempel Silkesvägen passerade området. Muren gav också en kontroll av immigration.

Började byggas under 1300-talet

Den mur som man vanligen bara kalla Kinesiska muren rätt och slätt började byggas under 1300-talet, men grunden lades redan på 200-talet f.Kr. Tidigare murar hade oftast byggts av jord och lera, men nu började man använda tegel och sten i stället. Till muren hörde cirka 25 000 bevakningstorn. Under de här åren var attacker från mongoler vanligt förekommande, och särskilt de delar av muren som var närmast Beijing förstärktes och expanderades under många år.

I slutet av Ming-dynastin var inte längre mongolerna det stora hotet utan flera olika stammar från Manchuriet. Dessa invasioner började omkring år 1600, och efter många års strider kunde dessa stammar från Manchuriet bryta igenom Kinesiska muren år 1644. Under dessa år hade Mingdynastin fallit för en rebellarmé, och det viktigaste passet i muren, Shanai, öppnades av befälhavaren, som hoppades att de Manchuriska stammarna skulle besegra rebellerna. Det gjorde de i sig, men de återställde inte Mingdynastin utan grundade en ny dynasti, Qingdynastin.

Under Qingdynastin utökade Kina sina gränser långt bortom muren, och Mongoliet blev en del av Kina. Detta gjorde att muren förlorade i betydelse, och lämnades att förfalla.

När Marco Polo besöker Kina på 1200-talet hade han mycket att berätta om de märkvärdigheter han sett och upplevt. Han nämner dock inte Kinesiska Muren alls, vilket ofta lett till påståendet att han aldrig besökte Kina, utan bara samlat in berättelser från andra resenärer. Nordafrikanen Ibn Battuta som gjorde mycket omfattande resor, berättar dock i sina böcker om muren. Han hade inte själv besökt den, utan fått berättat av andra.

Kunskap om muren kom till Europa först på 1600-talet. Möjligen var det munken Bento de Góis som var den förste europén att passera muren. När Kina öppnar sina gränser efter de så kallade opium-krigen på 1800-talet så blev muren en stor attraktion för besökande från andra delar av världen.

De delar av muren som ligger närmast Beijing är de mest besökta, och dessa delar har renoverats och återställts på ett förtjänstfullt sätt. Den här delen är byggd helt i tegel och sten. Den är nästan 8 meter hög, och har en bredd på cirka 5 meter. Ungefär 10 mil nordöst om Beijing finns en särskilt dramatisk del av muren. Här sträcker sig muren över ett mycket bergigt område i cirka 2 kilometer. Det högst belägna vakttornet ligger på en höjd av 980 meter.

Förfaller och vandaliseras

Tyvärr är stora delar av muren som ligger längre bort i dåligt eller mycket dåligt skick. I många fall förfaller den på grund av att den inte underhålls, men i många fall används dess material som byggnadsmaterial. Flera sträckor är vandaliserade av grafitti, eller raseras för att bygga vägar och hus. Särskilt har många vakttorn raserats, sannolikt för att materialet var lättare att komma åt.

En lång sträcka kommer sannolikt att försvinna under de närmaste decennierna på grund av att den begravs i sand från de sandstormar som är vanliga i de trakterna.

Kinesiska Muren är förvisso ett storslaget verk, men det är inte sant att den kan ses från månen utan kikare. Däremot kan den i gynnsamma fall ses från rymdstationer. Den är utan jämförelse det största byggnadsverk som uppförts av människor. I de flesta språk betonas detta genom att den kallas Den Stora Kinesiska Muren, till exempel på engelska The Great Wall of China. På kinesiska har det ett namn som ungefär betyder “10 000-li långa muren”. Eftersom en li är cirka 0,5 km, blir det alltså “Den 500 mil långa muren”.

Peking

Dagens Peking

Peking, eller Beijing, är huvudstaden i Kina, och ligger på den Nordkinesiska slätten, ett mycket stort jordbruksområde. Staden med sina närmaste omgivningar utgör en egen administrativ enhet med ungefär samma självständighet som provinserna. Den administrativa enheten har cirka 16 miljoner invånare, varar cirka 8 miljoner i själva staden. Antalet invånare är dock flytande. Man beräknar att staden har ytterligare 1-2 miljoner, som bor där utan att de egentligen har uppehållstillstånd. Staden är dock inte Kinas största, det är Shanghai.

Handel och industri

Ända sedan medeltiden har Peking haft en dominerade roll som handelsstad och hantverksstad. Man har en lång tradition av tillverkning av varor tillverkade av ull samt konsthantverk av elfenben, porslin och jade. Först under tiden efter första världskriget växte det fram tung industri, och staden har i dag omfattande industrier inom stål, malm och olja. Det finns en omfattande tillverkning av olika maskiner, som jordbruksmaskiner, bilar, cyklar. Inom de näraliggande provinserna finns mycket bomullsodling, vilket är basen för en stor textilindustri.

Precis som i de flesta storstäder har det vuxit upp stora köpcentrum, som tillsammans med ett mycket stort antal mindre specialaffärer utgör vardaglighandeln.

Peking har en mycket kraftig ekonomisk tillväxt. På den amerikanska listan Fortune Global 500 (som rankar de största företagen i världen) har Peking fler sådana företag än någon annan stad i världen. Välståndet är dock inte särskilt jämt fördelat bland stadens invånare.

Jordbruk

I den yttre delen av den administrativa enheten bedrivs ett intensivt jordbruk, och man försörjer i stort sett staden med grönsaker, frukt, fisk och fågel. Även stora delar av spannmålsbehovet odlas i detta område.

Förhistoria

Redan för en halv miljon år sedan befolkades området av människor. Platsen där Peking ligger är sedan urminnes tid en korsning mellan olika handelsvägar. Stade har funnits på denna plats i minst 2700 år. Under århundraden har det funnit flera städer på denna plats, i många fall som huvudstad i en feodalstat. På 1200-talet började Peking fungera som huvudstad för hela det dåtida kinesiska riket.

Fram till 1200-talet kände västvärlden inte till speciellt mycket om Kina. Den (troligen) venetianske köpmannen Marco Polo gjorde på 1260-talet en resa till Kina. Han berättade bland annat om Peking, som då var under mongoliskt herravälde. Det Marco Polo berättade om Kina ansågs som alltför fantastiskt, och inte många trodde på honom. Först på 1600-talet öppnas förbindelserna upp i någon mån i samband med kristna munkar som kommer till Kina för att missionera.

En stad som Peking har naturligtvis byggts upp och byggts om otaliga gånger, men de flesta av de monument och byggnader som vi i dag förknippar med Peking tillkom under 1400-talet fram till 1700-talet.

Under århundradena har huvudstaden ibland varit en annan än Peking, men sedan 1600-talet och fram till 1900-talet början har Peking oavbrutet varit huvudstad. Under 1900-talet ersattes den tidvis av Nanjing, men är sedan 1849 åter huvudstad.

Namnet Peking

Stadens namn “i verkligheten” är givetvis ett kinesiskt ord, Beijing. Det kinesiska språket har i väldigt många fall andra ljud än i de västerländska alfabeten. De västerländska munkar som kom till Kina på 1600-talet försökte transkribera de kinesiska ljuden, och angav en “näraliggande västerländsk stavning”. Dessa munkar kom först till södra Kina, där man talar en annan dialekt än i Peking. Den nyare stavningen, Beijing, anses bättre motsvara ljudbilden i “standard mandarin”, som nästan kan betraktas som ett riksspråk, i alla fall i officiella sammanhang. I många länder bytte man för några decennier sedan till stavningen Beijing. Emellertid har många stora språk bibehållit den äldre formen. Så till exempel heter staden Pékin på franska, Pekin på spanska och Pechino på italienska. Andra länder, som Tyskland och England använder bägge formerna.

Transporter

Expansionen av Peking tog ytterligare fart efter bildandet av Folkrepubliken Kina år 1949. Eftersom staden utvecklats till ett nav i den kinesiska industrin har behovet av transporter ökat oerhört kraftigt. Man har gjort ambitiösa utbyggnader av järnvägar för längre transporter och bussar och tunnelbanor for transporter inom staden. Flygplatsen är mycket modern, och en av de allra mest trafikerade i världen. Trots detta får trafiken i de mera centrala delarna betecknas som kaotiska. Ett antal ringleder runt staden har något minskat problemet, men i de inre delarna av staden råder ett i princip kontinuerligt trafikkaos.

Peking har varit en stor stad under mycket lång tid. Redan för 1 400 år sedan byggde man stora och avancerade kanalsystem i Kina. En av dessa kanaler, “Stora Kanalen” går till Peking. Även om dess betydelse minskat används den fortfarande flitigt för transporter. Som en jämförelse är de flesta europeiska kanaler runt 400 år gamla.

Miljö

Med en så snabbväxande ekonomi och stad kommer miljöproblem. I Peking är de betydande, vilket i och för sig också beror på att näraliggande områden förorenar. En stor källa till nedsmutsning är det höga användandet av kol. Det används både för uppvärmning av hus, industrier och för att generera el. Flera gånger per år använder man flygplan för att sprida ut kemikalier som skall göra att moln förvandlas till regnmoln.

Klimat

Peking har i huvudsak ett kontinentalt klimat, med varma, fuktiga somrar och kalla vindar. På sommaren för monsunen från öster in den varma, fuktiga luften, och på vintern kommer det kalla vindar från Sibirien.

Jorderosion i norra och nordvästra Kina orsakar ibland mycket kraftiga sandstormar. Vid svåra sandstormar faller över 50 000 ton sand över staden.

Turism

Kina har i nästan hela sin historia varit ett slutet land. Först på senaste decennierna har man öppnat upp för massturism av västerländskt snitt. Peking har ofattbart mycket konstskatter, och de är oftast huvudnumret för besökare, även om ett mera västerländskt nattliv utvecklas mer och mer. Många av dessa konstskatter har ingen motsvarighet i västvärlden. Som besökare är det lite svårt att fatta hur man kunnat samla ihop så mycket konstskatter.

En av de specialiteter som ofta erbjuds turister är ett besök på Pekings Opera, som är mycket väl känd över hela Kina, och verkligen unik i världen. Föreställningen innehåller sång, dialog, rörelser och akrobatik. Allt är i en slags kodifierad form, där publiken vet att en viss pose har en alldeles specifik mening. I en “äkta” Peking Opera använder man dessutom ett ålderdomligt språk.

Antalet platser man “måste” se vid ett besök i Peking kan göras mycket lång, men som ett grundurval